Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Äckeldrömmar och oro
15693
post-template-default,single,single-post,postid-15693,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Äckeldrömmar och oro

11 Jul Äckeldrömmar och oro

Hej igen, vänner!

Vet ni – jag drömde en så himla läskig dröm i natt.

Ni vet ju att jag har tumörer runt halsen och nu stod jag, i drömmen, och pratade med någon – ingen aning om vem – som undrade om jag var medveten om att jag hade en stor böld som stod rakt ut på halsen?

Det var jag inte men när jag tittade mig i spegeln så såg jag att tumören nu var stor som en golfboll (!) och knallgul. Och så sprack den och jag var tvungen att klämma ut en tjock korv med var (ursäkta den mastodonta äckelfaktorn på det här – haha)

Samtidigt hade jag varit tvungen att ta ut en lymfkörtel i ljumsken och hade nu besvär då detta vätskade sig hela tiden. Jag har ingen känsla av att jag var rädd eller ledsen – men jag minns olustkänslan av de båda sakerna.

Det vore otroligt spännande att få höra vad denna dröm står för. Jag har faktiskt ingen aning men någon av er kanske kan det här med drömtydning?

 

I dag är jag i torpet – Tony och jag har växlat boplats den här veckan.

Och jag vill tacka er mycket för alla kommentarer – på Facebook men även här. För det mesta blir det inte så många kommentarer på bloggen trots att jag vet att ni läser – men nu svarade ni. Och jag har läst varje peppning, varje jämförelse med era liv och varje välment råd.

Och det är ju så – ingen är expert på just oss förutom Tony och jag men det är alltid givande att höra andras erfarenheter.

Jag tror att det absolut viktigaste för att det här ska kunna bli en fortsättning som inte skapar bitterhet osv är – ärlighet.

Det kan låta självklart men jag tror att vi alla har haft tillfällen då vi inte varit helt ärliga i en relation, eller hur?

Kanske för att man vill skydda sig själv, för att undvika bråk eller helt enkelt inte orkar ta en diskussion.

Men också ofta för att man inte vill såra. För i bland gör ju sanningen väldigt ont. Och det kan vara oerhört svårt om den ene vill träffas att stå där och säga: ”Nej. Jag vill inte vara med dig just nu.” ”Jag vill inte vara med dig.” Det är svåra ord.

Men lika sann som jag är tvungen att vara mot mig själv i detta, lika sann måste jag våga vara mot honom och han mot mig. Annars kommer det inte att gå.

Och självklart är det förvirrande nu i början. Ena stunden ställer jag mig utanför dörren, sträcker ut mina armar och bara äääääälskar världen – och känner mig som att jag har fått vingar! För att i nästa sekund bli otroligt ledsen och rädd. Håller allt på att gå åt skogen nu???

Jag är i torpet för att göra en detox. Min kropp har stora problem just nu med mage och tarmar och en anledning är förstås oro. Oro för Tony, oro för barnen, oro för framtiden. För den finns ju naturligtvis där även om jag känner i hela mitt hjärta att det här är rätt. Och oro sätter sig i kroppen.

Så det blir både en fysisk och själslig detox ett par dagar i total stillhet här i torpet. Det vet jag att jag mår bra av.

Och så får jag också något jag saknar så mycket i stan:

Blommor i vägrenen. Blommor att plocka. Och gräs under mina bara fötter.

Puss i pannan och tack för att ni låter mig dela med er ♥

 

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
7 Kommentarer
  • Monica Svallhed
    Publicerad vid 19:50h, 11 juli

    ❤️

  • EvaSophie H Darrell
    Publicerad vid 21:06h, 11 juli

    Finaste du! Även om du tror/känner att det du gör är rätt, sim du säger ”just nu”, så skapar varje stor (i ditt fall enorm ju!) förändring mycket varierande oro/känslor inombords.
    Jag är ingen drömtydare, däremot en som reagerar med drömmar på olika händelser.
    Du har och går igenom parallella, tuffa förändringar och det har pågått i mångs år! Du kämpar tappert mot f…..ng c och nu detta!
    Båda kan ju liknas en äckelböld som ingen vill ha i sig! Det första kan du till en viss del behandla, ”klämma ut” och försöker göra detsamna med ”det andra”. För hur rätt det än känns så finns rädslan att förlora, att vara ensam när du inte vill vara ensam, att barnen ska ta skada av det som händer, av all ovisshet …dubbelt upp!
    Önskar att löften om att ”det blir bättre när allt klarnar” kunde lindra för stunden, men allt som händer är för stort sammanslaget att förnuft och intelligens har ingen chans med det undermedvetna och kroppens egna skyddsmekanismer!
    Yoga, stillhet…och ja, det du redan gör: gräs under bara fötterna, de vilda blommornas själ mot din…det helar. Till en viss del! Du kan också skrika högt och gråta – jag vet, det är gottgörande det med!
    Önskar allas stöd och fina ord hjälpte!
    Det gör de säkert till en viss del! Fast det som hjälper mest, det är DU, att rensa bland de hoptrasslade nystanen av DINA egna tankar och planer. Just nu är detta rätt och just nu gör detta jäkla ont! Men fortsätt vara ärlig mot dig själv och mot Tony. Och ta hand om dig och ffa tappa inte modet!
    Och jag säger igen: när som helst….om du tröttnar på tystnaden och vill låna ett par öron eller en axel!!! Du vet!!
    Massor sv kramar!!!

  • Annah
    Publicerad vid 22:17h, 11 juli

    Vi känner inte varandra, men jag kan förstå vad ni går igenom. Och precis som du skriver – ärlighet är det viktigaste.
    Människor går igenom kriser hela livet, och det är för att utvecklas, för att hitta sig själv när man känner sig ”lost in space”. Väljer att tro att så länge man har självinsikt så kommer man stärkt ur det hela!
    Jag tycker att du å Tony har tagit ett väldigt moget och mycket modigt beslut och samtidigt visat varandra oerhörd respekt!
    Så länge man gör det så ser jag inga hinder på att ge varandra utrymme.
    En extra eloge till er att NI flyttar fram å tillbaka mellan hem å torp, och inte lägger det på barnen! Så otroligt omtänksamt av er att låta barnen ha en fast punkt att falla tillbaka på! Grattis till er att ni varit så osjälviska i detta! Jag hyser stor respekt för sådana människor!

    Alla seperatipner är jobbiga, oavsett anledning. Ta tillfället i akt och njut av lugnet! Andas. Lev. Gör vad som faller dig in. Hitta ro.

    Lycka till!
    Många kramar fulla av respekt och styrka

  • Ewa Jonsson
    Publicerad vid 00:44h, 12 juli

    Läser….tänker….känner massor….
    Att få ner det i skrift är….fantastiskt svårt. Blir bara fnuttigt….
    Så jag sänder massor av kramar 💞💖💞

  • Inga-Lott
    Publicerad vid 08:03h, 12 juli

    Svårt att tyda drömmar. men jag brukar hantera mina mardrömmar så här………ser dom som ett bearbetande av min oro och mitna tillkortakommanden och då tar jag emot dom och tycker de är bra, trots allt. Jag vet att någon städar i min hjärna medan jag sover och slipper det arbetet själv. och ….att sanning gör ont behöver inte vara illa.Får jag höra sanning så kan jag ta den till mej och göra något åt situationen hur eländigt det än verkar vara. Får jag höra lögner blir allt bara värre undan för undan och lagras inombords och måste städas undan av mardrömmar ……Kram på dej Liselotte!

  • Lena Norlander
    Publicerad vid 10:45h, 12 juli

    Drömmar av alla de slag är svåra att förstå. Men så besvärliga att kunna släppa ibland. Dom förföljer en till och med ibland. Gör sig påminda när man ser sig själv i spegeln. ”det där drömde jag om” och så kommer man på något man vill glömma. Lägg dig i gräset och njut, känns livet i dig så kanske du kan koppla av! KRAM

  • HELENE LJUNG BRANDT
    Publicerad vid 13:15h, 12 juli

    En gång när jag gick i terapi hade jag haft en makalöst otäck dröm om att bli hotad till döds. Terapeuten förklarade då att många otäcka drömmar dyker upp när man är på väg att börja något nytt som kanske verkar läskigt. Om detta är sant eller inte – tja ibland tycker jag att läskiga drömmar leder mina tankar till väldigt bra.
    EN STOR KRAM!