Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Att få vara någons hjälte…
15501
post-template-default,single,single-post,postid-15501,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Att få vara någons hjälte… <3

07 Okt Att få vara någons hjälte… <3

God fredag, älskade vänner!

Tänkte egentligen bara titta in lite snabbt och önska er alla en riktigt härlig fredagskväll. Men så hittade jag en kommentar till tisdagens blogg och blev alldeles, alldeles varm (och lite gråtig…).

Den var från Irene. Jag känner henne inte (tror jag???) men hon följer bloggen.

 

”Du är min hjälte Liselotte! Tack vare dina bilder på masken och din beskrivning av dina känslor klarade jag av min MR för några dagar sedan.”, skriver hon.

Irene förklarar paniken hon fick när hon gjorde en röntgen häromdagen. Hur hon ville avbryta men inte riktigt fick.

”Då tänkte jag på dig i din mask och hur du hanterade det. Jag hade ju i alla fall några centimeter till min ansiktsställning och det finns fler som tycker sånt här är pest. Tänkte jag. Och körde andningsövningar. Och räknade får. Och drog alfabetet. Baklänges.
Så tack för att du delar med dig!

Vet att det finns fler som följer dig härute men som inte hör av sig. Vi är tacksamma för att du orkar berätta om hur du har det. Och det gör inget när du pausar ett tag. Vi förstår.
Allt gott!”

 

Jag fick också en fråga i dag varför jag skriver den här bloggen.

Härliga Irenes inlägg ger ett av svaren på den frågan. <3

 

Från början startade jag bloggen eftersom det helt enkelt inte fanns någon liknande.

Jag sökte efter människor med just min cancerform men hittade ingenting på nätet. Jag kände mig rätt ensam i den situation jag hamnat i.

Dessutom är jag ju en skrivande person – skrivandet är min ventil – så bloggen är många gånger terapi för mig. En plats där jag kan få ur mig jobbigt, glatt, ledsamt, frustration och en och annan sjuk tanke – haha.

 

Och efterhand började fler och fler hitta mig. Det är människor med follikulärt lymfom men också andra som på något sätt fightas med en sjukdom. Människor som Irene.

Jag har fått mängder av mail under de här åren från personer som hittar kraft i min blogg.

 

Och vad kan vara vackrare än det?

Vad kan vara mer värt än att inspirera eller hjälpa någon att ta ett steg till, att orka lite mer eller att se en ljusning man inte såg förut?

Jag kan inte komma på något.

Och när det kommer en hälsning som den från Irene så värmer det så otroligt in i hjärteroten. Att få vara någons hjälte…

För lika tacksam som Irene är att jag bloggar – lika tacksam är jag när ni skriver en rad tillbaka till mig.

Att få känna att man gör skillnad – det är riktigt, riktigt stort!

tumorglad

 

TACK IRENE! och tack ni andra som tar er tid att plita ned några rader här nedan.

Det värmer mer än ni kan ana. 🙂

 

Ha nu en sjubövelens skön fredagskväll!

Själv kommer jag att vara gräsänka från och med i morgon bitti.

Då ska jag dansa på bordet, dricka vin och SJUNGA HELA HELGEN LÅNG!!!!

 

Puss på svanskotan!

Och – för tusan – vi tar en i halsgropen med! <3

 

PS. Tumörerna har krympt ÄNNU mer! Den ena är nu helt borta!

TJOHOOOOOOOOOO!!!!!

 

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
1Kommentar
  • Eva
    Publicerad vid 20:41h, 07 oktober

    Precis SÅ är det. Du ger så mycket styrka genom att palla vara så öppen om allt. Vi suger i oss och kanske det hjälper oss att så småningom hjälpa någon annan lite grann. Du borde ha ett mindre Nobelpris, eller ett större förresten, för ditt bloggeri!
    luv