Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Bra bemötande – och lite vitt!
15810
post-template-default,single,single-post,postid-15810,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Bra bemötande – och lite vitt!

19 Feb Bra bemötande – och lite vitt!

Jag fick en hel del respons på i min tidningskrönika i Östra Småland fredags. Den byggde på den blogg jag skrev förra veckan där jag kritiserade cancervården. Du kan läsa tidningskrönikan HÄR. 

Ni läsare gav både ris och ros. En del kände inte alls igen sig i min beskrivning utan ville verkligen höja vården till skyarna. Andra kände på pricken igen sig och ville berätta sin historia om hur de inte alls fått den vård, och det bemötande, de har rätt till.

Bland annat ringde en av sköterskorna på dagvården. Hen hade känt sig utpekad av min text vilket förstås var väldigt tråkigt. Jag skrev tydligt i krönikan att det INTE är personalen jag kritiserar utan rutinerna och ledningen. Men hen hade känt så.

Jag tror i alla fall att vi redde ut det och i dag har hen gett mig cellgifter så jag hoppas och tror att den här sköterskan nu känner att min ilska och besvikelse INTE är riktad mot personalen.

Hur som, så fick jag träffa läkare Ursula och – jo då – hon var både påläst, uppmärksam och tillmötesgående. Ka-Tjing! sa det, så hade jag både telefonnummer till avdelningen, kontaktsköterskor, svar på röntgen av lungor, tid för att sätta in venport och behandling för vätska i buken. PLUS EN URSÄKT för allt som inte fungerat!

Jo då, det lönar sig att skrika… Nu hoppas jag bara att rutinerna skärps så att det kan gynna andra. Ingen ska behöva känna sig ensam inom vården och om mina inlägg gör minsta lilla nytta för någon annan drabbad – då är jag glad.

 

                                                                       En BwB med vitt…

 

Min värd för dagen, Simon,  bjöd i alla fall på några påsar vitt så där på måndagsmorgonen. Förra gången jag behandlades var cellgifterna röda och alla som känner mig vet ju att jag INTE dricker rött, utan bara vitt. 😉

Så när Simon nu serverade mig en BwB (Bag without Box) så blev det vitt och han kramade dessutom ur den till sista droppen. Procenten var det tydligen inte heller något fel på – rakt upp i knoppen och snurrade till direkt!

Han vet vad Liselotte vill ha, den där goe pöjken.

 

I morgon kör vi en bag till. Because I´m worth it.

 

Puss i armvecket! ♥

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
1Kommentar
  • Eva
    Publicerad vid 07:17h, 20 februari

    Tyvärrr hade det nog inte gått lika geschwint om du varit en vanlig patient utan en plattform i form av krönika i Östra Småland. Bra att du röt, det hjälper andra. Och om ”hen” kände sig lite träffad fanns det kanske anledning till det.