Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Dags för laxerande nystart!
15598
post-template-default,single,single-post,postid-15598,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Dags för laxerande nystart!

02 Jan Dags för laxerande nystart!

Gott Nytt ÅR på er, alla fina!

Jag hoppas att ni alla har känt att nu tar vi avstamp in i något helt nytt, oskrivet. Ett 2017 som vi inte vet någonting om mer än att vi kan fylla det med vad vi vill. Vad vi vill.

Själv tog jag en viktig stund på nyårsafton och skrev ned det som jag INTE vill ha med mig in i det nya året. Saker jag vill ändra med mig själv eller händelser, tankar, känslor som jag vill lämna bakom mig. Sedan tog jag dessa nedklottrade ord, gick ut i decemberkvällen och eldade upp pappret.

Ett avslut.

brinnande-papper

Därefter skrev jag ned allt det jag VILL ska komma till mig detta år. Mina önskningar inför 2017.

En nystart.

Detta är två ceremonier som känns fina för mig. Avslut och nystart.

Massa löften håller jag inte på med, det känns inte rätt för mig. Däremot att önska in det jag vill ska förändras.

Vi valde i år att fira helt ensamma, Tony och jag. Grabbarna var hos sin syster i Sävsjö så det var han, jag och två helbusiga kissar. 🙂 Och det kändes jättefint.

Den här månaden handlar om vila och planering för mig.

Jag har i dag kört igång en detoxkur (agnikur) då jag känner att kroppen är i stort behov av en sådan. Jag har stoppat i den alldeles för mycket fel saker och den känns tung, osmidig och ja – tilltäppt. Då är det underbart att rensa ut och börja om – ge den verktyg att komma i balans igen. Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre start på det nya året – rensning.

Så morgondagen inleds med laxering – haha! Och sedan är det inte mycket mat vill jag lova de närmaste dagarna. Och det ska bli sååååå skönt! (ja, kanske inte själva laxeringen då…)

 

Det är också många som frågar hur det går med The Knöls efter strålningen. Har de minskat mer?

Nej, det har de inte gjort. Knölarna finns fortfarande där. Men jag tänker nu att då får de väl göra det. Jag orkar inte/vill inte ge dem så mycket uppmärksamhet då jag har betydligt roligare saker att tänka på. Ska de minska mer så gör de väl det när det är dags. Annars är det så här.

Jag mår bra. Punkt.

24Kalmar tyckte i alla fall att det var något att skriva om så det gjorde ett reportage precis innan jul. Är någon intresserad av att läsa om en cancersjuk, medelålders kvinna som tycker att livet är rätt skönt så går det bra att läsa HÄR.

Jag blir lika förvånad varje gång någon tycker att min cancer är så intressant att prata om. Och ännu mer förvånad över att man tycker att det är något som är värt att publicera.

Men jag blir glad. Kan det hjälpa eller inspirera någon i en liknande situation så är det underbart! Men förvånad – ja, det blir jag varje gång…

Tänk va. Tänk att det nu är sju år sedan jag avslutade min cellgiftsbehandling. SJU ÅR.

Det är ju faktiskt nästan som att jag inte har cancer.

Jag som då fick höra att jag skulle vara glad om jag fixade ETT år utan återfall. Nu sitter jag här – ca 2 500 dagar senare. Och ja, återfall har jag men inte ens i närheten av hur jag trodde det skulle bli.

Jag som precis har skaffat två underbara små vilddjur. Det måste väl ändå betyda att jag planerar för ganska många år framöver – haha!

soft-kisse

Det finns inga bättre förebilder än dessa kissar när det gäller hur man ska ta sig an livet.

Allt ordnar sig och allt blir som det ska. Och ordnar det sig inte så är det väl ändå som det ska. För då är det väl så det skulle bli. Och då har det ju ordnat sig som det skulle. Typ.

Lite så känner jag just nu. 😉

Puss på magmunnen! ♥

 

 

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
1Kommentar
  • Eva
    Publicerad vid 18:20h, 02 januari

    Förutom katterna tycker jag att du är en bra förebild för ”hur man ska ta sig an livet”. Gillade särskilt ditt och din lagvigdes nyårsskrålade på Fejan! Härligt! Gott nytt år och puss på magmunnen var den nu sitter.