Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Dags för piller
15748
post-template-default,single,single-post,postid-15748,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Dags för piller

17 Jan Dags för piller

Hejsisvejsi på er!

Jahapp, så har man varit uppe på den där underbara avdelningen igen – avdelningen för oss kroppsligt förfallna. Avdelningen som jag är så obekväm med eftersom det är så himla mycket sjukdom där. (Tänker alltid att jag inte passar in där, bland de allvarligt sjuka. Jag vet, det är lite stört, men så känner jag.)

Jag var uppe på hematologens dagvårdsavdelning idag. En typ av cancerdagis, alltså. Hit kommer de patienter som får vård över dagen och inte behöver bli inlagda. Det är här jag kommer att få mina cellgiftsbehandlingar – man åker in ett par timmar, får sina gifter och sen kan man åka hem igen om allt går bra.

Undantaget blir första behandlingen nu på måndag. Eventuellt blir jag då kvar över natten – det beror helt på hur jag mår.

Jag var uppe för att hämta det kortison jag ska ta på söndag kväll, som förberedelse. En nätt liten dos på åtta piller. Och så har jag hämtat pillelurer som ska skydda njurarna. Så var man igång igen med tablettandet, alltså. Jag som knappt har en Alvedon hemma.

Pustade och frustade mig fram i sjukhuskorridorerna med min förbenade andfåddhet. Givetvis lyckades jag parkera bilen i helt andra änden av området, då jag inte hade en aning om vart det låg. Men blev genast gladare när jag möttes av en trevlig sköterska som direkt frågade: ”Liselotte?”

Det är faktiskt få ställen där man känner sig så sedd som på en canceravdelning. (Nu har jag visserligen inte erfarenhet från alla andra avdelningar men ni fattar…) De är så otroligt goa. Trots att de har med nya patienter att göra hela tiden så var de medvetna om att jag skulle komma och hade lagt mitt namn på minnet. Det är fint. Himlans fint.

Sen kom jag att tänka på en sak som faktiskt gjorde mig väldigt tacksam och otroligt glad. Jag kom på att – tänk om detta hänt för ett år sedan? Att jag mått så dåligt då som jag gör nu?

Förra året fyllde jag 50 i februari. På min födelsedag var vi i Italien, strax därefter var det stor överraskningsfest och i mars åkte vi nästan tre veckor till Miami, Barbados och Trinidad & Tobago. Det var ett par fantastiska månader.

Tänk om det varit i år?! Tänk om jag tvingats ställa in allt det för Herr Cancers skull?!

Så jag prickade in det rätt bra ändå, hörrni.

Det är inte kul – men det kunde varit värre. Det kan alltid vara värre. Rätt bra att komma ihåg ibland.

 

Puss på nästippen! ♥

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
6 Kommentarer
  • Eva H Darrell
    Publicerad vid 18:22h, 17 januari

    Fortsätt tänk så fina du! Och håller alla mina tummar och tår för att alla piller och giftpilar träffar exakt där de ska och gör underverk och du är tillbaka till vardagen och dess glädjeämnen! Och, och …. till dit sprudlande jag!
    Kram och kärlek till dig!

  • Gunvor Thörnblad
    Publicerad vid 18:41h, 17 januari

    Du hittar alltid något positivt! Vilken förebild du är!! Kram från din köris Gunvor💕❤

  • Monica Svallhed
    Publicerad vid 23:13h, 17 januari

    ❤️ Underbara Liselotte! ❤️ Du inspirerar oss alla! 💐💪🏻 ❤️

  • Anette
    Publicerad vid 05:09h, 18 januari

    Tur att du är en positiv person. De kommer man väldigt långt på. Vi ses snart. Hoppas de går bra på måndag.

  • Eva Blomborg
    Publicerad vid 11:30h, 18 januari

    Tänk om fler tänkte som du då skulle världen se annorlunda ut. Kram på del💖

  • Agneta
    Publicerad vid 20:08h, 21 januari

    Lycka till i morgon med första behandlingen 😘