Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Det negativa tar över min lust
15139
post-template-default,single,single-post,postid-15139,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Det negativa tar över min lust

12 Apr Det negativa tar över min lust

God kväll på er!

 

Jaaa, ni… Det var ett tag sedan det kom något inlägg härifrån nu, som en del påpekat.

Anledningen är att jag har haft en dipp. En mental dipp. Eller, haft – den pågår fortfarande.

 

Från att ha varit glädjen själv med tusen järn i elden och mängder av härlig energi så hamnade jag i en svacka som jag ännu inte tagit mig ur och som jag inte riktigt kan sätta fingret på vad den betyder. Jag trodde först att det kunde vara en reaktion på just att så mycket nytt hände i mitt liv. Att jag liksom behövde en paus för att komma i fatt. Så jag lade inte så stor vikt på bristen på energi.

Men nu, när inte glädjen riktigt hittar tillbaka? Jag vet inte.

Jag har på något sätt tappat tilltron till mig själv, tappat lusten till det mesta och känner mig ledsen och – stressad.

Mest stressad är jag över att vi ännu inte har hittat en bra lägenhet att bo i efter den 1 augusti, när vi blir av med huset. Ja, jag vet vad vissa säger nu – ”ni borde kanske ha väntat med att sälja tills ni hade någonstans att bo???”

Ja, det borde vi kanske ha gjort. Men jag var övertygad om att det skulle lösa sig. Jag kände det så starkt, och Tony också. Men inga kanaler vi använt oss av har gett utdelning och tilliten till att den där bostaden kommer när den ska har nu bytts ut mot – stress. För nu rinner tiden i väg… Och jag är stressad för jag vet att om jag är negativ så vänder livet tillbaka samma sak till mig.

Jag vet bara inte hur jag ska vända det negativa…

En stor glädje är dock att vi vann budgivningen angående ett torp på Öland som vi blev otroligt kära i.

Redan innan den officiella visningen åkte vi dit, strosade runt i trädgården och bara kände in.

 

Jo – här kunde vi andas. Här infann sig lugnet hand i hand med kreativiteten. Här kändes det – hemma.

Ni vet den där känslan som är så svår att sätta ord på, som bara finns i magen, i hjärtat – som får dig att le och inte vilja åka därifrån.

Så även om torpet blev lite dyrare än vi trott känns det helt rätt. Nu ska vi inreda loftet till sovvåning, troligen bygga en liten inglasad veranda och plocka fram gamla trägolv. Jag längtar såååå! Vi får tillträde redan till nästa helg och jag kan knappt bärga mig…

Är du nyfiken och vill kolla in vårt nya smultronställe kan du göra det HÄR.

 

Jag hoppas på att kunna tillbringa en hel del tid där framöver. Bara vara och hitta tillbaka till mig själv.

Till det vackra. Till glädje och inspiration. Till tron på mig själv, för det känns som att det är den jag tappat av någon anledning.

Och det är lite svårt att ge sig själv det man behöver när man inte riktigt vet vad det är.

 

Så – därför har jag inte skrivit på ett tag. Har inte känts så lockande när jag känner mig ungefär som en grå yllekofta med noppror – rätt trist, alltså.

Jag har i alla fall tagit mig i kragen och bokat in en del träning framöver. Fysisk aktivitet är bra mot det mesta, även nedstämdhet. Och jag vill så gärna hitta tillbaka till det sprittande, livsglada, bejakande. Till kärlek och lust. Till övertygelsen att jag duger och att allt det goda bara finns där och väntar på mig. om jag öppnar upp.

För jag vet att bara jag kan vända detta. Öppna den livslystna dörren på nytt.

Ska bara försöka hitta nyckeln först.

Någonstans.

 

Puss i nacken!

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
5 Kommentarer
  • Brittan
    Publicerad vid 18:51h, 12 april

    jag känner starkt att det kommer att lösa sig med boendet! I värsta fall har ju vi alltid sängplats här…eller kanske bo i stugan om ni fått tillträde då

  • Ekenäsliv
    Publicerad vid 20:51h, 12 april

    Du kommer finna den… När du kommer till det där torpet som var en dröm för er… Då kommer det komma till dig. Lösningar istället för hinder. Sånt där löser sig alltid, jag veeeeeeeet att du bara vill klappa till mig nu, men ni kommer inte sova på gatan utan ni kommer finna ett boende. Have faith!
    Massa stärkande kramar kommer här <3
    /Anna

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 09:32h, 13 april

      Anna, jag vill inte ALLS klappa till dig! Kanske bara nypas lite… 😉

  • Janne
    Publicerad vid 09:09h, 13 april

    Nu blir det snart ordning på torpet! Det ser ju jättemysigt ut! GRATTIS! Och det andra: det löser sig! Hav tålamod!

  • Eva
    Publicerad vid 17:20h, 18 april

    Låter inte bra det där, även om jag är starkt förtjust i beskrivningen ” jag känner mig ungefär som en grå yllekofta med noppror”. Men lite plågande på gymmet kommer att göra susen, sanna mina ord. Behöver få livsspritterskan tillbaka snarast! Luv