Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Hänger med Dalai Lama
15235
post-template-default,single,single-post,postid-15235,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Hänger med Dalai Lama

06 Okt Hänger med Dalai Lama

God höstkväll på er!

Visst är det underbart? Visst är det alldeles sagolikt, fantastiskt vackert vid den här tiden på året?

Jag är en typisk höstmänniska. Älskar den höga, klara, lite isiga luften. Hänförs av alla vackra jordfärger och det krispiga ljudet när halvvissna löv möter vinden.

Älskar det.

Höstlöv

Älskar stenmurar också. Och här på Öland kryllar det av dem.

Tänker vilket otroligt slit det har varit att lägga varje sten på plats. Vilken tid det måste ha tagit att bygga!

Just den här stenmuren, intill vår stuga,  har börjat rasa och de som byggde den lever med all säkerhet inte i dag. Den står där som ett minne av svett, onda ryggar men också en stolthet i hårt arbete. Jag tycker det är fint.

Älskar dom.

Stenmur

Är tillbaka i torpet ett par dagar nu. Eftersom vi byter golv på hela nedervåningen har vi inte tillgång till kök. Och det betyder alltså att jag inte kan laga mat. Tony och barnen kör lite hämtmat i två dagar (Läs Mc Donalds) men det funkar inte för mig just nu.

Som jag skrev tidigare har mina magproblem helt försvunnit. Helt. (Har faktiskt inte riktigt greppat det än)

I fredags träffade jag min hälsocoach Lisette igen. Hon var givetvis inte förvånad över detta men väldigt glad att det hade gått så fort. Och jag mår fortfarande otroligt, otroligt bra.

Så – nu tar vi allt ett steg längre.

Nu ger vi oss på herr Cancer!

Jo då. Jag tror att det är fullt möjligt. Lisette vet att det är så men jag är väl än så länge bara i tro-stadiet. 😉 Som de flesta andra är jag en stor vän av bevis men magen säger mig att detta är fullt möjligt.

Och jag vore inte den första som tacklar en svår sjukdom på det här viset. Lisette själv var sjuk i mycket svår reumatism som yngre. I dag är hon helt frisk. Helt frisk.  Läs även om cancerläkaren som pratar om kostens betydelse för cancern. Lägger en länk i slutet.

Runt min vänstra käke /strax under örat och ned mot halsen) har jag tre cancerknölar. En stor – ungefär som en större vindruva – och två mindre. Jag har betydligt fler inne i kroppen, främst i buken och utmed stora kroppspulsådern, men dessa kan inte kännas utan ses bara via röntgen.

Så det är de på halsen vi, så att säga, kan mäta – att se när behandlingen fungerar. De har funnits där i två år nu och vuxit. Försvinner de så vet vi att någonting väldigt bra håller på att hända.

Främst går alltså behandlingen ut på att äta mig frisk. Det är strikt veganmat, ekologiskt och allt lagat från grunden. Inga gifter, inga tillsatser – bara rena råvaror så gott det går.

En hel del av den mat jag äter går ut på att rensa kroppen och/eller attackera cancercellerna – selleri, nässla, ingefära, vitlök, snärjmåra och vindruvor (länk om detta i slutet).  Och jag håller nu på att lära mig laga veganmat, vilket faktiskt är en rätt kul utmaning. För det mesta… haha!

Jag gör också massage för att få igång lymfsystemet samt behandlar halsknölarna med ricin- och grapefruktolja.

Där har vi det – i stora drag.

 

Men – och det är ett viktigt men – jag ger mig också otroligt mycket tid att bara vara. Att känna av min kropp, se hur den reagerar och vad jag mår bra av. Så justerar vi programmet efter det.

Alla ni som lagt om kosten till mer hälsosam mat vet att det påverkar en även känslomässigt. Man blir känsligare.

Man blir dels mer lyhörd för sina egna behov och kroppens signaler. Men man kommer också mer i kontakt med sina egna känslor. Jag har lättare för att gråta men också lättare för att vara empatisk, följsam och öppen. Man möter känslor man annars kanske inte har tillgång till eller ger sig tid till.

Och det är en underbar och, ibland jobbig, del av den här behandlingen. Saker dyker upp – minnen, insikter om sig själv och andra. Händelser som borde ha bearbetats men som inte gjort det. Händelser som stannat i kroppen och också blivit ett slags gift eller blockeringar.

Och nej – jag kommer kanske inte alltid att vara vegan. Men det vi sysslar med nu är läkning. Detta är läkekost. Så småningom kan jag föra in annan mat jag tycker om men som kanske inte är den bästa. I bland. Men för det behöver kroppen vara frisk, ren och utrustad för att ta hand om lite mer ”smutsig” mat. Och jag kommer att behöva tänka på min mat för resten av mitt liv.

Så jag tuggar vidare på mina grönsaker och dricker mina drinkar. Ber Herr Cancer dra åt h-e genom att strypa allt han lever av.

I stället hänger jag lite med den här killen.

Han är riktigt, riktigt cool, han!

Dalai

 

Puss på ringmuskeln! ♥

 

Läs om druvor och cancer HÄR.

Läs om cancerläkarens inställning till kosten HÄR.

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
Inga kommentarer

Sorry, the comment form is closed at this time.