Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Har fått min första choko-chock!
15268
post-template-default,single,single-post,postid-15268,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Har fått min första choko-chock!

21 Okt Har fått min första choko-chock!

Hej på er, alla fina!

Stor TACK för responsen på min förra blogg angående min nu minimalistiska tumör! Det är sååååååå gott i hjärtat att ni hejar på mig. Jag vet ju också att jag har en del läsare som också lever med den här jäkla Herr Cancer och kan jag inspirera, eller peppa någon, så är det värt så, så mycket. Då får allt en mening ändå.

Jag tänker mycket så. Varför jag fått den här sjukdomen. Jag vet att väldigt många menar att det inte finns en mening, att saker bara drabbar en. Och det har jag full respekt för. Men jag själv fungerar inte så. Jag tror på att allt har en mening, att saker kommer till en för att säga något.

Visst kan den tanken vara absurd och även kännas kränkande om man förlorar någon i cancer men jag känner ändå så.

Och meningen med just mitt lymfom, att jag fått den ”snälla” cancerform jag fått, kan vara att inspirera, peppa, testa alternativ och kanske, kanske, kanske lyckas hålla Herr Cancer borta eller sovande. Hur som helst så var ju inte min tid inne när sjukdomen kom eftersom jag fortfarande lever. Jag har fått en chans till – en fantastiskt underbar chans till. Och det känns som att jag då kanske ska använda den extra tiden till något bra.

Åh, jisses, vad jag känner att det flummar till här nu… Men jag vill så gärna förklara utan att låta arrogant eller märkvärdig. Men jag har fått Herr Cancer för att uträtta något. Så känner jag faktiskt.

 

I kväll var vi på matmarknad inne i stan. I morgon kommer vårt kök och allt är ett enda virrvarr så det blev att äta ute.

Men att hitta veganmat på en kringresande marknad – nääää, det går inte. Fick bli lite vegetariska vårrullar och stekta nudlar med grönsaker. Skeeeetgott var det i alla fall.

Och inte äter man sötsaker heller.

Eller…. jag boooooorde ju inte äta socker…

Men vad fanken! När man får se en italiensk choklad med mint så är det fasen kört!

Jag tog en tugga av den här och dra åt h-e vad gott!

Jag tror att jag just fått min första choko-chock!!! (Ha – myntade jag ett nytt uttryck där???)

Mat Chok

 

Kommer ni över en sådan här så köp, för bövelen – köp! Tveka inte! Kööööp!

 

Sååå mysigt att gå omkring på den där matmarknaden. Mat från världens alla hörn, kvalitetsgodis och bakverk. Skulle kunna tillbringa en vecka där och bara testa alla olika matstånd. (Ja, inte stånden då – utan maten…)

Det blir en sån där härlig utländsk känsla när de kommer till stan. Blundar man och hör brytningarna på tyska, franska, thailändska och känner alla dofterna, kryddorna, stekosen – då kan man näääästan tro att man är i typ Paris.

De e mys de.

Mat Panna

Mat Fudge

 

Så – nu ska jag sitta här med lite dåligt samvete en stund innan jag släpper det och ägnar mig åt min selleri igen. Och min snärjmåra. Och mina nässledroppar. Och nuuuuuu – kl kvart över åtta – kom jag på att jag glömt köpa selleri!!!!

Ahhhhhhhh! Ingen soffa här, alltså. Drar till affären.

Tjingeling och puss på stortånageln! ♥

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
1Kommentar
  • Maja
    Publicerad vid 15:46h, 22 oktober

    Hejsan,
    i mina yogiska studier lärde jag mig också att allt har sin mening och att vi drar till oss – eller söker oss till, omedvetet för det mesta – uppgifter och utmaningar som hjälper oss att växa. Det är inget flum alls, utan allt detta sker genom våra ständiga (medvetna eller omedvetna) val med vilka vi medverkar i dessa ofantligt stora kedjor av orsak och verkan som leder till specifika, utvecklingsfrämjande resultat i våra liv. Min ”mästare” Eckhart Tolle sammanfattar detta som att ”allt är nödvändigt”, varför det också är dumt att säga att man vill (eller ens kan) ”skuldbelägga” någon för att dennes liv förlöpte på ett annat sätt än en annans (så som herr Einhorn gör i sin omedvetenhet, blev uppmärksam på dig när jag läste din replik till honom!). För en själv och ens egen utveckling nödvändiga (om än oftast omedvetna) val kan överhuvudtaget inte jämföras med någon annans val. Vad som kan jämföras (som ett konstaterande, utan skuldbeläggning) är graden av medvetande med vilken vi gör våra val och vilken t ex vi ”yogisar” försöker höja genom våra övningar, för ju mera medvetet man väljer, desto mera kan man styra, så klart …
    Önskar dig allt väl och ska fortsätta följa din inspirerande blogg!
    Kram – Maja