Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Inspirationslös inspiratör
14890
post-template-default,single,single-post,postid-14890,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Inspirationslös inspiratör

05 Jan Inspirationslös inspiratör

I bland går det bara inte…

I bland kan man leta överallt – under täcket, bakom hyllan, i kaffeburken eller bakom öronen. Men den finns absolut ingenstans i närheten.

Man kan vända ut och in på byxor, tömma bankkonton och kika bland dammtussarna bakom spisen. Men nä – den är borta. Heeeelt borta.

 

Ja –  inspirationen, alltså.

I förmiddags var det så.

Efter att ha skuttat upp som en käck liten Duracellkanin innan ottan, yogat framför den sprakande brasan och intagit en synnerligen stärkande frukost, satte jag mig vid det härliga slagbordet för att leverera en alldeles utomordentligt välskriven och välriktad krönika till denna eminenta tidning.

Det är inte alltid jag har ett färdigt uppslag när jag sätter mig. I bland är den i stort sett klar i huvudet och behöver bara skrivas ned – men lika ofta får den liksom jobbasfram.

Men fram kommer den.

 

Och i den härliga miljö där jag nu befinner mig borde det ju vara baka-kladdkaka-enkelt, liksom. Eller hur?

Jo, tjena.

Förmiddagen gick och det enda jag fick ur mig var träsmak.

Lite så här hade jag det. Typ.

 

Boooored

Det kom – nada. Niet. Inget. Zero.

Jag flätade håret. Bryggde mer kaffe. Pillade lite navelludd och sa åt mig själv på skarpen.

Men nä. Nada.

 

Grejen med mig är att jag har mycket svårt att få någonting gjort utan att ha en piska hängande över mig. Det kvittar hur roligt jag tycker att det är. Kan jag skjuta på det hela – så gör jag det. Alltid.

Krönikan ska inte lämnas förrän på torsdag morgon så därför är det ju rent teoretiskt ingen panik. Det är bara måndag.

Men jag skulle gärna vilja ha den klar innan jag åker härifrån. För att kunna släppa det, liksom. Ni vet.

Men nääääää. Det hjälpte inte ens att ta på mig läsglasögon och se så där intellektuell ut. Det var fortfarande mer lockande att klippa tånaglar eller plocka vissna pelargonblad.

 

Så jag gjorde det enda som fungerar i sådana lägen. Jag lade ned. Stängde datorn och så gick jag ut!

För det finns ingenting som är så inspirerande som att omslutas av naturen.

Och det finns inget som sätter i gång hjärnverksamheten så bra som att inte tänka.

Att bli nollställd. Inte en tanke. Helt slut i huvvet, liksom.

Utomhus

Här står jag vid Alvastra klosterruin. Och jag lovar – det är inte mycket som pågår i den Erndinska hjärnan just då. Inte i den Dahlbergska heller, för den delen.

Däremot ser jag. Luktar. Andas och – känner. Bara låter mig omslutas av de östgötska vidderna och den bländande, blå himlen. Lättar likt ett torkat blomsterfrö från marken när jag sugs in det själsvackra och ögonfagra.

Nä, det är klart att jag inte gör. Lättar, alltså. Men formuleringen var rätt snygg, eller hur?

”Åh, där hittade hon inspirationen”, tänker ni nu.

Så fasen heller. Sitter fortfarande här och stirrar på datorn och gör allt för att undvika krönikan. Haha! Även inspiratören saknar inspiration – så är det.

Men det var en underbar dag.

Och det är faktiskt två dagar kvar. Piskan viner inte än. Inte på riktigt.

Och då är det såååå mycket mer lockande att blogga. Och skriva låttexter. Och lägga in mer ved i brasan. Och ta en konjak.

Typ.

 

Puss på nässpetsen!

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
3 Kommentarer
  • Liselotte Dahlberg
    Publicerad vid 18:35h, 07 januari

    Hej svajs!
    Testar bara min egen bloggfunktion! 😉

    • Benke Bus
      Publicerad vid 19:32h, 07 januari

      Testar o svara!

  • Benke Bus
    Publicerad vid 19:31h, 07 januari

    Schysst blogg 🙂