Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Jag känner mig stolt och fri!
15095
post-template-default,single,single-post,postid-15095,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Jag känner mig stolt och fri!

19 Feb Jag känner mig stolt och fri!

Hej, mina pussgurkor!

Vet ni – i dag är det tre månader sedan jag släckte min sista cigarett.

Tre månader sedan jag stampade på den där vita fimpen och slängde den i en papperskorg. Känslorna var blandade men den starkaste känslan var beslutsamhet.

Jag – den mest inbitna rökaren i Kalmar län – slutade tvärt.

Utan startsträcka. Utan att jobba upp någon motivation under längre tid. Utan att först dra ned på konsumtionen. Och, framför allt – utan några gigantiska problem, klättringar på väggen, vredesutbrott, huvudvärk eller illamående.

Inget.

Jo då. Jag har varit röksugen. Och är det fortfarande emellanåt.

När jag varit med om en situation som stressat mig, till exempel. Att då varva ned genom att ta det där blosset – det saknar jag och har inte hittat något alternativ. Så är det.

När jag dricker vin. Uj uj uj – ett glas vin utan en cigg är bara halvt. Så är det.

När jag sitter och skriver och vill ta en paus och tänka igenom någon formulering. Då vill jag gå ut och fundera över en cigg. Så är det.

 

Så är det – men det är okej! Det har inte varit värre än att det är värt det!

 

Och jag är faktiskt helt ärlig när jag säger att jag inte en enda gång funderat på att köpa, eller tigga, en cigarett. Inte en enda gång har jag ens varit nära.

Det handlar givetvis uteslutande om motivation. Jag kom till en punkt då jag helt enkelt var mogen att ta beslutet.

Jag var trött på att vara rökare. Trött på att smyga ut ensam i folksamlingar där jag var den enda rökaren. Jag var trött på att hela tiden hitta tillfällen att röka. Trött på andra människors blickar. Trött på att försvara mitt beroende. Trött på att alltid tänka på att ha cigaretter och att känna mig som en andra klassens medborgare.

 

Jag var mogen att ta beslutet. Där har vi hela hemligheten. Jag ville inte längre.

 

Först tänkte jag klara mig helt utan hjälpmedel. Det har jag inte gjort. Jag har använt elcigg med den svagaste styrkan och det har varit en stor hjälp. Det ska jag inte alls sticka under stol med. Jag vet inte hur jag hade klarat första månaden utan att kunna puffa lite emellanåt. Lite placebo där, liksom. För mig funkade det hjälpmedlet bra.

I dag är jag rökfri. Och stolt.

Och de starkaste känslorna är att jag känner mig ren, kärleksfull mot mig själv, viljestark och –

FÖRBASKAT FRI!

 

Puss på lungorna!

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
3 Kommentarer
  • Eva
    Publicerad vid 13:55h, 20 februari

    TACK
    för papperskrönikan. Alltid en njutning! Bra gjort med cigaretterna. Vad har du ökat på? Du vet väl att summan av lasterna är konstant…

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 14:15h, 20 februari

      Kilona, Eva. Kilona…

  • Jan-Åke Nilsson
    Publicerad vid 18:32h, 20 februari

    Fast kilona kan du ju träna bort! Och ersätta med en annan last, eller två eller sex!!