Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Krymper de eller inte???
15543
post-template-default,single,single-post,postid-15543,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Krymper de eller inte???

18 Okt Krymper de eller inte???

Brrrrrrr….

Nu är det höst. På allvar.

Har varit ute och gått en längre runda nu på eftermiddagen och tusan tatan vad det bet i äpplekinderna.

Men jag tycker om det. Älskar färgerna, bristen på värme och när trädgården förbereder sig för vintern.

Mitt kryddland har nu förvuxit sig helt men jag plockade i alla fall lite mynta till min gröna drink.

torp-kryddor

 

Och så fick Cindy ett ljus och lite nya blommor, trädgårdens sista. Hon ligger begravd en bit in i skogen bakom torpet och på kvällen när jag tittar ut genom köksfönstret ser jag det där ljuset lysa svagt, svagt mellan träden. Det är fint.

 

torp-cindy

Tänk – det har snart gått ett helt år sedan vi tvingades låta henne somna in.

Ett helt år… Hoppas du skuttar och viftar för fullt där du är, lilla hjärtat. ♥

 

Just nu sitter jag och pillar mig på käken. Tumörkäken, ni vet.

I helgen var det faktiskt så att de blev större igen. Stora och hårda var dom och jag blev lite halvknäckt av det.

Att de inte minskar snabbt är väl en sak men att de blir större? Då drog tankarna iväg rätt snabbt. Att strålningen inte fungerar och så.

Men i dag har det hänt något och de har återigen minskat och blivit lite som slime igen. Som om de liksom smält en del och blivit ännu mindre än innan helgen.

Så det är som att det går i cykler. Krymper, strå still, står still. Krymper, står still, står still. Typ. Om ni fattar av min mycket pedagogiska beskrivning – haha.

Hur som helst är de nu ganska små så jag fick nytt hopp igen. Det har ju bara gått två veckor sedan strålningen än.

 

Ja – jag veeeeeeeeeet att jag ska ha tålamod!

 

Men jag haaaaaaaaaaar inte det!

 

Jag tycker inte det är roooooooooooligt med tålamod!

Haha!

 

Nu ska jag snart krypa upp i stora mysfåtöljen och titta lite på tv. Och det hör till ovanligheterna här, ska ni veta!

Just därför har denna raritet fått stå kvar efter förra ägarna.

torp-tv

 

 

Jo då, ungdomar – det är en tv. 😉

En tjock-tv. Till och med en väldigt liten tjock-tv.

Med kanalerna 1, 2 och 4.

Uuuuuuuuuuuuunderbart.

 

Puss i handflatan! ♥

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
2 Kommentarer
  • Eva
    Publicerad vid 19:30h, 18 oktober

    Klart de krymper! När ska du till Snygg igen? Har för mig det tog typ två månader t återbesök o då var knölen väck.
    Nu ska jag mysglo på GW Persson, dem gamla stöten.
    Luv

  • Hans Lindberg
    Publicerad vid 13:06h, 22 oktober

    Hej!

    Jag hoppas också att dina lymfkörtlar krymper efter strålningen. Jag har också dåligt tålamod men jag inser att det är en nödvändighet med vår sjukdom. Det är just det långsamma förloppet som gör att Follikulärt lymfom kan vara så snäll att både du och Eva har sluppit behandling under så här många år. Förhoppningsvis dröjer det ännu många år innan ni behöver nästa behandlingsomgång.. .

    Som jag skrivit tidigare så har jag inte fått en komplett tillbakagång på det sätt som ni har fått. Mina lymfkörtlar har bara krympt med 60%.. Men jag mår kanonbra trots att jag har förstorade lymfkörtlar i hela kroppen. Det behöver således inte vara något större problem. Så länge jag känner mig frisk och mina blodvärden är bra så bekymrar jag mig inte..

    Men nästa gång som jag får återfall skall jag följa min läkares rekommendationer. År 2014 ville han starta behandlingen redan i samband med mitt första besök hos honom. Jag hade läst att lymfkörtlarna kan vara riktigt stora innan behandlingen bör starta. Med Follikulärt Lymfom är det ju ingen fördel att inleda behandling för tidigt, snarare tvärtom. Problemet är att avgöra vad som är ”för tidigt”.. Mina var inte så speciellt stora och jag kände mig i så bra form att jag övertalade honom att vänta. Men bara några veckor senare så fick jag svullnader i ljumskar och vänster armhåla också. Samtidigt växte den ursprungliga svullnaden i höger armhåla till ungefär en halv handboll. Efter behandlingen krympte alla svullnader till ungefär en handflatas storlek.

    Svullnaderna är helt ofarliga men det är dessa som påminner mig om sjukdomen. Det är också dessa som gör att jag känner mig lugn eftersom de har ungefär samma storlek som när jag hade avslutat behandlingen med MabThera i augusti 2014. På sommarhalvåret brukar jag gå ned några kilo i vikt och då känns de mindre .Det hör till saken att jag har ungefär samma kroppsformat som just Leif GW Persson och det kanske inte är så vanligt för andra lymfompatienter.. Det kanske just är min ”rondör” som gör att ingen i min omgivning betraktar mig som sjuk och det är ju bra medicin för mig. Ty att oroa sig gör ingen glad, varken vi själva eller våra närmaste.

    Så att resa, sjunga och vara aktiv på det sätt som du har förmodligen starkt bidragit till att du nu har så många år utan mer behandling än två lätta stråldoser. Fortsätt så! Ha det så bra!. Lycka till!

    Med vänlig hälsning
    Hans Lindberg