Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Läskig eller häftig upplevelse?
15013
post-template-default,single,single-post,postid-15013,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Läskig eller häftig upplevelse?

20 Jan Läskig eller häftig upplevelse?

Jag måste berätta om en sak för er. En sak som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Är det bra? Dåligt? Häftigt eller läskigt? Just nu känner jag att det är en liten blandning av allt.

Jag skulle göra en intervju i dag där jag skulle ta bilden själv. Det var ganska länge sedan jag plåtade – någon månad sedan – så kameran har stått oanvänd ett tag.

Så i går kväll skulle jag ta fram den för att sätta batteriet på laddning. Kameran ligger i en kameraväska med laddare, sladdar och sånt – ja, ni vet. Den är inte jätteliten.

Jag brukar ha den stående på golvet i vardagsrummet. I ena hörnet, bakom en stol. (Ja, det kanske låter som ett konstigt ställe men lite så har jag det!)

Hur som helst så stod inte väskan där nu och jag började ju fundera på var jag ställt den i stället? Hade inget minne av att jag sett den.

Så jag började leta. Och leta. Överallt.

Ingen kamera.

Varenda skåp. Varje låda och garderob genomsöktes.

Borta.

Tony kom och hjälpte mig. Vi letade igenom varje skåp, garderob och låda igen. Vi var ute i gäststugan och började kolla de mest dumma ställen som under sängen, på den inglasade altanen, i skåpet med brödkorgar – ja, varenda konstigt ställe som finns i huset.

Ingen kamera.

Jag började nu bli desperat. Klockan var över 24 och jag skulle göra intervjun kl. 10.30 i dag men den jäkla kameran var heeeeelt försvunnen.

Då bestämde jag mig för att göra något jag aldrig tidigare gjort men varit nyfiken på.

Jag satte mig i soffan. Helt stilla med total tystnad runt mig. Jag satt där och andades ett par minuter och försökte att bara rensa hjärnan förutom att jag fokuserade på en bild – min kameraväska. Inget annat. Bara djupa andetag och fullt fokus på denna bild i mitt huvud.

Det tog en stund. Sedan dök det upp en bild där kameran ligger bland kläder. Det är lite stökigt och jag får känslan att det är mina kläder. Jag ser inte tydligt – det är mer en känsla. Det kan vara väskor också men jag känner tydligt att det ligger kläder över eller runt väskan.

Jag sprang runt i alla garderober, rev i hallen bland jackor, mössor och vantar.

Ingen kamera och jag blev faktiskt riktigt besviken eftersom känslan var så stark och jag berättade om det för Tony. Om kameran skulle hittas bland plagg ville jag att han skulle ha hört om min syn. Därefter gick jag och la mig med visshet att jag på något vis skulle behöva låna en kamera på morgonen eller skjuta på fotograferingen. Suck…

På morgonen frågade Tony om jag kollat i Charlies rum ordentligt. Jag visste ju att den inte var där men gick i alla fall ned i källaren där hans rum är.

Givetvis ingen kamera där inne.

Utanför Charlies rum ligger vår tvättstuga. På golvet står en korg med tvätt som ska strykas och när jag fick syn på den så tvärstannade jag.

Och jag visste. Där – under min gröna blus – ligger den.

Under. Mina. Kläder.

Den syntes inte men jag visste. Där är den.

Och där var den.

Under blusen låg kameraväskan..

 

Kameratvätt

 

Vi hade haft stryktvätten uppe innan jul men burit ned den i källaren. Av någon anledning hade då kameraväskan hängt med.

Det är inget jag minns. Det är inget Tony minns. Och jag skulle vilja påstå att jag aldrig skulle fått för mig att leta där om inte…

Jag såg det. Jag såg det verkligen.

Jag har varit med om liknande saker tidigare – det har jag. Förutsett saker som kommer att hända. Känt saker jag inte vet något om.

Och så det här.

Är det häftigt? Eller läskigt? Finns en rimlig förklaring? Är det en slump?

Jag vet bara att både Tony och jag hade letat igenom hela huset. Jag vet bara att jag i en stund av total öppenhet och fokusering såg kameran bland mina kläder.

Det är vad jag vet.

 

Har ni liknande upplevelser? Eller tänker ni att det är trams? Lämna gärna en kommentar och berätta!

 

Puss på lilltån…

 

 

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
1Kommentar
  • Suzann
    Publicerad vid 21:37h, 20 januari

    Det är bara häftigt, let it flow…. Helt klart något att utveckla !