Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Lite cancersnack
15157
post-template-default,single,single-post,postid-15157,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Lite cancersnack

09 Jul Lite cancersnack

Smatter, smatter, smatter…

Regnet smattrar mot taket här i torpet i Bredsättra. Det är en av de få gånger jag varit här när det regnar och det är en helt annan känsla än när det är sol. Då är jag utomhus största delen av dagen men nu blir det lite mer en föraning om hur det kommer att vara när vi är här på hösten. När man kryper in, tänder ljus och kanske eldar i vedspisen.

Just nu ligger jag på sängen och läser. Tittar ut och hör smattrandet. Så rofyllt…

Torpregn

 

Torpmys

 

Har också lugn att lyssna på min kropp. Hur den mår – egentligen.

Jag gjorde en ny skiktröntgen i början på sommaren eftersom det dykt upp nya knölar på halsen och vi ville veta hur läget är. Jag har också stora problem med magen. Den har blåst upp som en ballong och jag ser ut att vara höggravid. Visserligen har jag även gått upp en del i vikt men det är inte hela sanningen. Magen blåser upp ibland så att det känns som att den ska spricka.

Jag tror egentligen inte att det är cancerrelaterat men Dr Snygg vill nu att jag gör en koloskopi för att utesluta tumörer i tjocktarmen.

Ja, de ska undersöka tjocktarmen. De går in via bakdörren med en kamera och kör den hela vägen upp till ”tjockisen” och tar en titt. Kul, kul. Väldigt kul. Ska tydligen göra rätt ont också. Så nu ska man äntligen få se den där vackra insidan det pratas så mycket om… 😉

Hur som helst – röntgen visade att tumörerna bara vuxit marginellt sedan röntgen i höstas. Vi snackar om någon centimeter och det handlade inte om alla, utan om en del. Jag har ju, som sagt, känt nya på halsen och de har vuxit till sig så pass att det nu börjar kännas obekvämt. Tanken är att jag och Dr Snygg ska träffas igen i slutet av juli – eventuellt är det snack om strålning vid halsen. Vi får se.

Men det här med magen är inte kul. Inte roligt alls, faktiskt. Jag har provat att verkligen plocka bort socker och vitt mjöl och tyckte att det kändes bättre ett tag, men sedan ett par dagar är besvären tillbaka. En fruktansvärd känsla. Magen svullnar upp och blir verkligen stenhård och står rakt ut. Jag tappar nästan andan. Skumt. Tomteskumt, till och med.

Det värsta är att jag känner hur det påverkar mig mentalt. Och det stör mig. Att man blir ledsen ibland är okej men det måste vara med måtta.

Jag drar mig undan, tappar lusten att göra saker och känner mig lite uppgiven.

Det är som att det går i skov. När jag är inne i en period då jag mår urbra och har hur mycket energi som helst slår det till. Då kommer en period då jag är fullständigt orkeslös, känner mig febrig och allmänt – sjuk. Måste sova ofta och blir trött av minsta lilla.

Frågade läkaren om det kunde vara så att cancern växer lite stötvis, liksom. Att det kan vara när det drar på lite extra som jag blir så här. Men han hade inget bra svar på det. Trodde inte att det kunde påverka så starkt.

Där är vi nu. Jag försöker att inte låta cancertankar ta för mycket plats men just när jag har såna här downperioder är det lite svårt. Under tiden vevar jag på, dricker citron- och ingefärsvatten, plockar bort så många gifter jag kan och försöker peppa huvudet med positiva och tacksamma tankar.

Nu väntar jag på koloskopin och under tiden vevar jag med armarna, dricker citron- och ingefärsvatten och plockar bort så många gifter jag kan. Jag plockar mängder av vackra blommor, sjunger för full hals och dansar hej vilt på ängarna här utanför. Gjorde det i går och det blev många glada tutningar från bilar som körde förbi! Haha!

Lite så har vi det på Öland, sörrni!

 

Puss på tjocktarmen!

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
3 Kommentarer
  • Irene
    Publicerad vid 07:06h, 14 juli

    Heja, heja! Håller tummarna för att du får klart för dig hur du kan få ordning på magen och resten oxå, förstås. Hoppas du får de svar du söker och det snart. Och under tiden luktar du på blommorna. Det är fint under korkeken, verkligen. Tack för att du påminner om det!
    Kram

  • Janne
    Publicerad vid 16:59h, 15 juli

    Kämpa på!!

  • Eva
    Publicerad vid 08:14h, 16 juli

    Tack för uppdateringen! Leva fullt ut är riktmärket, men det är inte så himla lätt när man känner sig risig. I know.
    Luv