Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Livslusten knackar på
15782
post-template-default,single,single-post,postid-15782,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Livslusten knackar på

31 Jan Livslusten knackar på

Hej hopp gummisnopp!

Det tog en vecka. En hel jäkla vecka av mitt liv tillbringade jag med att växla mellan sängen och soffan. Ja, jag gick ju på toan ibland och visst åt jag emellanåt. Det hände till och med att jag tog en dusch och bytte trosor. Men mycket mer än så var det banne mig inte.

Men nu, hörrni – nu är hon lite på banan igen, sörrni! Jag kanske inte har slängt mig iväg till gymmet eller bergsklättrat och så men nu liknar jag åtminstone en människa igen och det får väl vara gott nog. 😉

Tony har dragit några dagar till torpet och jag sitter och ska ha ihop en krönika till Östra Småland tills i morgon. Som vanligt har jag ingen aaaaaning vad jag ska skriva om. Som vanligt gör jag allt annat än skärper till mig och koncentrerar mig på just krönikan. I stället blir det plötsligt väldigt viktigt att slänga in den där tvätten i maskinen, eller att plocka bort vissna blad från den rosa hortensian. Och det är klart att jag måste tömma soppåsen eller rycka bort skäggstrået med pincetten just nu. För att inte tala om hur kul det kan vara med snapchatselfies?!

Det är precis likadant nio av tio gånger. Jag gör allt för att komma undan. Och ändå levereras alltid en krönika på torsdagsmorgonen. Men den ska inte födas enkelt. Nähä då. Här ska tydligen krystas.

Nu väntar jag på en kallelse för att sätta in den där venporten. Jag har fortfarande lite ont i armen där de sprutade in cellgifterna senast så det vill jag gärna slippa igen.

Känner i alla fall att det mentala nu börjar svänga om en del. Jag har, rent ut sagt, varit rätt pissed sedan det stod klart att Herr Cancer är tillbaka i matchen. Ledsen, rätt uppgiven och väldigt pissed. Det är jag egentligen fortfarande men samtidigt är det något välbekant som nu knackar på axeln mer och mer ihärdigt.

Vände mig om och kollade vad det var och såg att det var den där Livslusten som stod och flinade mig rakt upp i ansiktet och ville leka. Jag försöker spela lite svår och deppa lite mer men det är en envis jäkel, den där. Svår att motstå.

Men det är lite skillnad den här gången. Förmodligen för att jag vet vad som väntar i sex månader. Och för att det blev lite tuffare än jag trott. Lite falsk marknadsföring där av min gode doktor som menade att dessa gifter är snälla.

Men nu njuter jag av att vara på benen, av att ha lunchat med sonen på stan och av att det är lååååååång tid kvar till nästa omgång.

Så kom igen, Livslusten –  så klart vi ska leka!

 

Kram och puss på käklinjen! ♥

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
5 Kommentarer
  • Ewa
    Publicerad vid 20:52h, 31 januari

    Så underbart att läsa att din lekkompis ”Livslust” har knackat på igen 😍💞 Ta en svängom med ”Henom” och sjung av ❤️- lust som bara du kan 💃🎶👏🎶😉❣️

  • Eva S H Darrell
    Publicerad vid 20:57h, 31 januari

    Jag har inte cancer (har en annan tickande bomb dock som sover och får gärna göra det läääänge) men lever i skuggan av denna best som ändå finns i min närhet hos människor jag älskar djupt.
    Jag följer dig här för du lär mig så mycket om livet! Glädjen i det – trots jobbiga, kämpiga, rent helvetiska dagar, kortare eller längre perioder. Att trots allt låta den där krumeluren som kallar sig Livslust blänga på dig, ta dig i besittning, tracka dig med sin närvaro – hur DU kravlar upp dig ur djupet varenda gång! Beundrar dig för din jävlar anamma, din passion för livet. Tom när det känns ”pissed” finns glimten där!
    Starka, svaga, rädda, modiga fina du!
    Kramar, kärlek och styrka till dig!
    Och jag beordrar livsglädjen flytta in hos dig permanent!

  • Christina Wendel
    Publicerad vid 21:46h, 31 januari

    Underbar läsning!!! Blev så glad!
    😍😍😍😍😍😍😍

  • Elisabet
    Publicerad vid 19:59h, 02 februari

    Så glad att Livslusten finns hos dej! Nu just leder jag matchen mot Herr Cancer 🙂 I onsdags träffade jag en riktig farbror Doktor, född 1941 men såg inte ut att vara pensionär ens! Å han sa att min CT visar att allt krymper, det finns bara rester kvar och ingen aktivitet enigt blodprover. Bara så där?!? Så mycket nervositet inför varje koll, har knappt fattat detta…att jag sen har strålningsskador som ska utredas och kartläggas, hormonnivåer som spökar och biverkningar av antikroppsbehandling – ja det kan jag leva med 🙂 Nu leeever vi! kram

  • Ekenäsliv
    Publicerad vid 22:21h, 04 februari

    Så himla härligt att läs detta inlägg!!!
    Men visst pendlar det, upp och ner upp och ner, som nån galen berg-och-dalbana.
    Men det gäller ju att surfa när medvinden blåser.
    Ta hand om dig!
    Varm kram Anna