Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Nä, jag är INTE sjuk!
15054
post-template-default,single,single-post,postid-15054,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Nä, jag är INTE sjuk!

01 Feb Nä, jag är INTE sjuk!

Är inte du sjuk?

Den frågan får jag titt som tätt av människor jag möter. Människor jag inte känner väl eller människor som vet vem jag är men som för mig är okända.

Är inte du sjuk?

De syftar givetvis på att de vet att jag har cancer. Och ofta rimmar den bilden illa med den Liselotte de sedan möter – äppelkindad, rosig och piggelin, i knallrött läppstift och en gosig liten övervikt. Så ska man väl inte gå omkring och se ut när man har cancer???

Faktum är att jag alltid reagerar på den där frågan. Min första instinkt är varje gång:

Sjuk? Jag? Nääää – vad har du fått det ifrån?

Och så kommer jag på – de menar förstås cancern.

Faktum är att jag inte ser mitt lymfom som en sjukdom. När man är sjuk mår man bajs. Man kanske har ont någonstans, behöver någon medicin eller går omkring och känner sig allmänt hängig. Ja, jag har varit där i perioder – jag har mått dåligt och blivit riktigt sjuk. Men har det berott på cancern? Det vet vi inte.

Cancern är för mig mer en – åkomma eller nåt. Som avancerade fotvårtor som är nästintill omöjliga att bli av med. Nej, jag vet – fotvårtor är inte livshotande men det vete sjutton om just min cancer är heller. Inte nu, i alla fall.

Orkar du göra det här?

Det är den andra frågan jag ofta möts av. Den är naturlig, förståelig. För en människa med cancer anses ha begränsningar i vad han eller hon mäktar med. Det är den bilden vi har av den här sjukdomen. Den bryter ned oss.

Trots att jag står där med äppelkinder, pigga ögon, ett leende på läpparna och en gosig övervikt så kommer frågan:

Orkar du göra det här?

Ja, inte sjutton vet jag hur jag kommer att må om en månad. Men det gör å andra sidan inte du heller. Det jag vet är att om jag får leva på mitt sätt, göra saker jag tycker om och lyssnar på vad min kropp behöver så mår jag alldeles utmärkt. Precis samma recept på välmående som gäller för dig.

Cancer är så olika. Den betyder inte längre automatiskt – död. Inte automatiskt. Och definitivt inte för mig. Inte alls för mig.

Jag har cancer. Jag har en åkomma som, än så länge, inte velat ge med sig.

Men jag är inte sjuk. Och jag orkar massor.  Skulle det bli någon förändring så lovar jag att säga till.

Jag klarar allt – bara jag lyssnar inåt och ger mig det jag behöver.

Precis likadant som det är för dig.

 

I dag har jag lyssnat ordentligt eftersom min kropp sa åt mig att ta en slappardag efter att Livet har gått i 120 den senaste tiden. Inga måsten. Inget smink. Myskläder och bara strosa runt här hemma.

Det behövde jag nu och det gav jag mig. Så som vi alla behöver – cancer eller inte.

Söndagsjag

 

 

Puss på näsvingen, alla gobitar!!!

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
Inga kommentarer

Sorry, the comment form is closed at this time.