Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Nu är det nog!
15610
post-template-default,single,single-post,postid-15610,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Nu är det nog!

31 Jan Nu är det nog!

Nu jäklar, hörrni.

 

Nu jäklar i min lilla låda är det nog!

För fem år sedan satte jag, för första gången i mitt liv, min fot på ett gym. Och jag blev fast. Verkligen fast.

Jag älskade att träna och provade på i stort sett varenda pass man kunde vara med på. Så på bara ett par månader gick jag från överviktig och fullständigt otränad till lite kvinnligt rund och i rätt bra form. Varken pinnsmal eller muskulös men i form. Och jag trivdes oerhört bra med det.

Sedan blev jag sjuk – under en resa till Vietnam (kommer ni ihåg?) blev jag ruskigt dålig och det höll i sig under lång tid efter jag kom hem.

Och där tappade jag allt. Träningen kom inte igång igen och när jag inte tränar kan jag inte äta som jag vill. Jag går upp direkt. Och jag går upp massor och fort. Jag tror inte ens att min mat bryts ned i mindre beståndsdelar utan den lägger sig direkt på magen…

Så under de senaste två åren har jag gått upp 20 kilo. 20 kilo!!!! PLUS att jag tappat muskler så viktuppgången är alltså större än så.

Och jag har köpt gymkort, jodå. Jag har träffat PT. Jag har försökt tänka på maten men nej, det har inte fungerat. Trots att jag inte alls gillar min kropp så här så har inte motivationen funnits att satsa på allvar.

Förrän nu.

Nu jäklar. Nu jäklar i min lilla låda är det nog.

Så jag har anmält mig till en grupp på Wellness för att träna i grupp. Jag behöver den gemenskapen för att komma igång. Jag behöver känna att vi är några som peppar varandra. Att jag inte flåsar ensam, liksom…

Jag gick igenom den dammbeklädda väskan med mina träningskläder i går.

Jo tjena.

Jag låg ned på sängen och försökte åååååååla mig in i träningsbyxorna. Jag klämde och petade in magen uppifrån med resultatet att när jag sedan reste mig från sängen så rullade byxlinningen ned som en liten tygkorv under rumpan!

Jamen, ni fattar!?!

Så – i dag blev det shopping. Nya träningskläder och nya skor. Och jag tänker inte köpa mig ett enda annat klädesplagg förrän åtminstone tio kilo är borta.

traningsklader

 

Jag har inte varit så här fet sedan jag var tio år, mobbad och kallades för Grisa-Lisa.

Men nu är det nog.

Nu jäklar är det nog!

Jag har så mycket motivation att det sprutar ur öronen. Så hej då Grisa-Lisa. Till sommaren är du förbaskat död.

 

Puss på lilla, stora, slappa eller fasta magen! ♥

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
1Kommentar
  • Eva
    Publicerad vid 12:58h, 01 februari

    Hej Grisa-Lisa, du är tammesjutton obetalbar när du sätter igång! Skrattade rejält.
    Själv har jag faktiskt gått ned fem kilo genom att helt lägga ned bullar, godis och för det mesta också bröd under det senaste året. Låtit bli vid pass nio månader nu och det har gett resultat. Äter vanligt mat och tränar på Actic några gånger i veckan.
    Så kör på, det är ett lyft att gå ner några kilon. Jag älskaaar byxor som sitter löst även om ingen skulle komma på idén att kalla mig klen….
    Har fem kilo kvar dock ner till vikten jag hade innan cytobehandlingen. När den var klar åt jag allt jag såg ”because I`m worth it” och det var en hel del. Tio kilo upp på bara några månader….

    Luv
    och kul att du bloggar lite igen/Eva