Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Så kom dagen jag fasat för…
15720
post-template-default,single,single-post,postid-15720,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Så kom dagen jag fasat för…

22 Dec Så kom dagen jag fasat för…

 

Hej alla härliga!

Jag var hos Dr Snygg i dag. Det var dags att få svar på en röntgen jag gjorde i måndags.

Ni kanske minns att jag strålades förra året runt käke och hals? Tumörerna minskade då men nu har de kommit tillbaka med full kraft så det var dags att se efter hur det såg ut även i resten av kroppen. Därför gjordes en skiktröntgen i måndags och i dag var det besök hos Snyggen för att se hur det stod till.

Jag såg på honom redan när han hämtade mig i väntrummet. Det varma leendet var inte lika brett som vanligt och nådde inte ögonen. Han sa inget när jag följde med honom in i rummet.

Och jag visste nog redan där. Nu hade den där dagen kommit. Den där dagen när han skulle säga att cancern har satt fart igen. Så jag satte mig ned framför honom och väntade. Hur illa är det?

Snyggen förklarade att alla tumörer hade vuxit markant. Det sitter en hög växande tumörer i buken och som ett pärlband utmed stora kroppspulsådern. De är många.

Tumörer som vid förra röntgen knappt var synliga var nu runt fyra centimeter stora. Jag har senaste halvåret varit otroligt uppspänd och svullen i hela magen samt tidvis väldigt trött och där har vi troligtvis svaret. Den jäveln har vaknat rejält. Slumringsperioden är över.

 

Så – vad vi diskuterade nu är vilken behandling som är aktuell. Strålning är uteslutet eftersom det inte kan göras på så stora områden. Då har vi cellgifter och antikroppar kvar (senast fick jag båda men då var jag riktigt illa däran. Där är jag inte i dag.)

Snyggen vill helst vänta med cellgifter in i det längsta. Anledningen är att kroppen, främst hjärtat, inte klarar hur mycket cellgifter som helst och därför vill han spara på krutet. Jag är bara 50 år och ska förhoppningsvis kunna få en rad behandlingar innan jag trillar av pinn.

Så till att börja med är det nog behandling med antikroppar under fyra månader som gäller.

Men Snyggen vill också undersöka om det finns några studier just nu som jag skulle kunna delta i. Sådant finns inte i Kalmar utan det är typ Lund, Uppsala eller Linköping som blir aktuellt då. Han skulle undersöka detta. Tanken är ju då att det ska vara en studie som ger MINST lika bra resultat som antikroppar men förhoppningsvis ännu bättre.

Jag tänker inte tråka ut er mer med medicinska fakta runt detta. Snyggen och jag ska höras igen in på nya året och då bestämma vilken väg vi tar.

Jahapp, liksom. Tack för den julklappen.

Så nu undrar ni kanske – hur MÅR jag?

För det första – detta kom inte som en chock. Det har gått över åtta år sedan jag var halvt döende i denna skitsjukdom och med dom förutsättningarna är åtta år innan återfall en väldigt lång tid.

Jag svarade otroligt bra på behandlingen senast och Dr Snygg har därför mycket stora förhoppningar om att jag ska göra det igen. Om inte- ja, då får vi gå på cellgifterna.

Så jag är inte nere i någon djup svacka på något vis. Känner mig mer lite – sorgsen. Mer – jaha, liksom, då kör vi igen. Då blir det ännu en period då den där jäkla Herr Cancer får kliva in i mitt liv och ta plats.

Och ja, någonstans ligger det också en liten tagg som sticker och påminner om att det finns en risk att behandling inte hjälper den här gången. För någon gång kommer vi ju dit. Någon gång är möjligheterna att mota tillbaka slut. Förhoppningen är ju bara att det ska vara låååångt kvar tills dess. Men ja, taggen finns där…

Men nu är det så här det ser ut. Och tro inte ett ögonblick att jag är slagen eller tappat hopp. Icke.

Jag har gått matchen förut och ge dig på att jag kan göra det igen och igen och igen om det behövs.

Ge dig på att jag tänker göra allt för att knocka honom en gång till.

 

Puss i pannan! ♥

Liselotte

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
11 Kommentarer
  • Anna
    Publicerad vid 13:13h, 22 december

    Liselotte ❤️
    Mina tankar går tilk dig och jag har en hum om berg-och-dalbanan som dina tankar och känslor tar…
    Som många andra känner jag mig maktlös, men vilk bara säga att jag finbs omdu skulle vilja prata med nån annan.
    Alldeles snart bor vi i stan och vill du kan vi ta ett glas vin och bara prata strunt nån gång.
    Många varma kranar Anna

  • Marcus
    Publicerad vid 13:21h, 22 december

    Du är fantastisk!

    Vi är många som stöttar dig i detta och Mr Cancer kommer få sig en ordentlig match 👊🏼

    Skickar massor med kramar och energi till dig du underbara 🙏🏻

  • Monica Svallhed
    Publicerad vid 14:28h, 22 december

    Underbara Liselotte! Du är en fighter och ska ge den där jäkla skiten en rejäl omgång! Många många kramar!!! ❤️❤️❤️💪🏻💪🏻💪🏻

  • Eva
    Publicerad vid 15:54h, 22 december

    Raka rör och inget jämmer!
    Du är min förebild i cyberspacen och när det förr eller senare är dags för mig att få nästa behandling så klänger jag mig som vanligt fast vid din blogg för att hålla modet uppe.
    Låter som kanon att Snygg letar efter en studie du kan vara med i. Och om jag fattat rätt så har även den ordinarie behandlingen gjort framsteg och förändrats sen vi var igång sist. Det här är ju en sjukdom som drabbar många i den västerländska medelklassen -blekfeta européer och amerikaner – vilket i sin tur betyder att det satsas asmycket forskningspengar för att hitta nya mediciner. Vi kan skatta, eller skratta eller hur uttrycket nu går, oss lyckliga!

    En sak till: Nyligen plöjde jag igenom de senaste riktlinjerna för behandling av just vårat lymfom. Där stod bland annat att det fanns folk som dragit runt på skiten i 40 år utan att trilla av pinn. Så länge kanske vi inte ens har lust att hänga med????

    Luv
    Eva

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 16:53h, 22 december

      Haha – joooooooo, det vill jag! Vill bli en sån där Dagny Carlsson, du vet! Jo då – har hört om dom som dragit på det länge. Inte för att jag vill vara pessimist – dock realist – de personerna har liksom ingen tung tumörbörda från början utan lymfomet har upptäckts tidigt. Ju större ”tumörbörda” (som det så fint heter) desto större risk för återfall. Så har jag fattat det. Men det är ju å andra sidan en hel del här i livet som jag missuppfattat så varför inte detta? 😉

      Kram!

  • EvaSophie H Darrell
    Publicerad vid 16:35h, 22 december

    Fram med hårdhandskarna och kämpa på finaste! Det måste finnas något som biter på det onda! Önskar jag kunde ge dig botande antikroppar eller något annat som gjorde att allt det som inte ska vara där försvann!
    ❤️❤️

  • Eva
    Publicerad vid 17:54h, 22 december

    Ja, jag vet allt det där med tumörbördorna, men i slutänden är det ändå här och nu och en dag i taget som gäller. En granne, bara 48, körde av vägen i lördags natt och ingen upptäckte henne i bilvraket förrän det var för sent. Hon skulle ha varit j-t glad för en större tumörbörda har jag en otäck känsla av
    .
    Puss – nu tar vi en rackare för julen ikväll och kör på, bära eller brista.

    Luv-i-luv!

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 20:24h, 22 december

      Fy fan… Ja, det är då man är tacksam för ett litet sketet lymfom.

      God Jul, du härliga!

  • Agneta
    Publicerad vid 11:10h, 26 december

    Arghh så dumt och tråkigt och ledsamt att höra detta. Vi alla håller våra tummar för att du får en bra behandling (kommer nya antikroppar mm titt som tätt) som smälter bort eländet. Stor kram

  • Eva
    Publicerad vid 14:25h, 29 december

    Ena dan mer lymfom, den andra ny Putte-kör! Du är ett j-a glädjefenomen, Liselotte! Precis vad jag behövde läsa efter att ha gått och tyckt synd om mig själv och känt mig halv utbränd i flera dagar efter två hektiska julaftnar och en massa släktingar. Nu kravlar jag mot ljuset igen! Luv-i-luv!

  • Elisabet
    Publicerad vid 12:50h, 03 januari

    Puss i pannan 🙂
    Jag finns här, hoppas du bloggar om allt som händer nu, skulle vara intressant om du får vara med i studie. Ja, alltså intressant för mej 😉 Jag kör med antikroppsbehandling varannan månad nu, planen är att hålla lymfomet på mattan i 2 år, om inte så måste något annat göras men ingen har kunnat svara på vad. Senaste månad hade mina markörer i blodproven stigit så jag ska i skiktröntgen 15.1. Har börjat arbetsprövning igår och har liksom tänkt leva ett normalt liv! Herr Cancer försöker mopsa upp sej men han ska inte få ta mej, inte än! Å inte dej heller, så det så. KRAM