Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Startdatum klart
15731
post-template-default,single,single-post,postid-15731,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Startdatum klart

11 Jan Startdatum klart

Tack snälla, snälla ni!

Det är helt otroligt vad mycket omtanke och kärlek som har sköljt över mig det senaste dygnet. Ni är så många som hört av er och även om jag kanske inte svarat alla så långt och ingående som jag borde, så är jag oerhört rörd och glad över er värme.

Ni har ju till och med kommenterat här på bloggen och det är jag inte så bortskämd med. 😉

Tack!!!

 

Måndagen den 22 januari blir dagen för de första cellgifterna och antikropparna. Jag ska då vara beredd på att stanna över natten men förhoppningsvis behövs inte det. Det beror på hur jag reagerar. När jag skulle få antikroppar förra gången var det rätt besvärligt i början. Jag fick något som liknar en allergisk reaktion, det började sticka i halsen och sedan snörptes hela halsen åt så att jag inte fick luft. Det var skitläskigt och panikartat. Jag trodde jag skulle kvävas.

Så de fick göra försök på försök och till slut ge mig droppet under mycket lång tid så att det gick in väldigt långsamt. Till slut gick det bra och gångerna efter det var inga problem.

Men eftersom det nu är så länge sedan jag fick antikroppar är det mycket möjligt att reaktionen blir densamma. Och då behöver jag vara kvar över natten. Men vi hoppas på att det går bra så att jag kan åka hem.

I dag var jag och lämnade lite prover på hematologen och Dr Snygg ringde nu i eftermiddags. Levervärdena var lite förhöjda så Herr Cancer är och nafsar både här och där. Tycker det är så häftigt vad mycket information man kan få av ett litet blodprov.

Det kommer att bli lite såna här nu framöver. Hå hå jaja.

 

Vet ni vad jag just nu känner mig ledsen över?

Jag känner en sorg och en stor motvilja över att det nu kommer att pumpas in stora mängder gift in i min kropp. Gifter som slår ut cancerceller, javisst, men även andra, helt friska celler.

Jag har på så många sätt bytt ut min kost de senaste åren. Jag äter mestadels vegetariskt, ekologiskt och jag har lärt mig massor om vad som är bra för just mig att stoppa i mig. Jag väljer bort processat och jag väljer så rena varor som möjligt, utan tillsatser. Jag har blivit så mycket mer rädd om, och snäll mot, min kropp.

Och nu måste jag ändå pumpa den full med gift. Ont ska nu besegras med – ont. För annars dör jag. För mig är detta väldigt motsägelsefullt men jag har just nu inget val. Men det gör mig ledsen och det får hela mitt inre att skrika: JAG VILL INTE!

 

MEN! Nu skiter jag i det här med cancer ett par timmar. Nu tänker jag dra med mig käre maken på bio och se The greatest showman. DET blir kuligt!

 

Puss i ögat! ♥

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
13 Kommentarer
  • EvaSophie H Darrell
    Publicerad vid 18:28h, 11 januari

    Låt nu andra ta hand om dig en stund fina du! Och the greatest Showman är en känslofylld film – du kommer att lipa – frigörande!
    Njut av njutningsbara stunder!
    Kärlek, kramar och styrka till dig! ❤️❤️

  • Gisela Wagler
    Publicerad vid 18:45h, 11 januari

    Styrkekram ❤️💛💚💙💜💗

  • Irene
    Publicerad vid 19:01h, 11 januari

    Hej igen!
    Jag tänker så här när jag läser om din kostomläggning: du har nog gett din kropp bästa möjliga utgångsläge när det gäller att ta emot cellgifterna. För du är ju hyfsat ren från skitprodukter för närvarande, eller hur? Såå himla bra jobbat! Det är ju för j-ligt att du ska behöva förgifta kroppen nu men jag tror du har gjort dig själv en stor tjänst genom att leva som du har gjort. Du är väl så stark som du bara kan bli.

    Och om jag förstått det rätt så är du en person med Attityd 😉 och det ska inte fan tro att herr C, aset, kommer att få ta någon mer plats nu. Bara på honom. Säkert lite sjukt men när jag låg och tittade på det röda droppet, när det rann in i min kropp, så låg jag och småmumlade ibland, typ Eat shit, Smaka på detta din j-el, Här får du en smocka din skit etc… Ja du förstår… Vi har väl alla våra strategier men jag välkomnade droppet faktiskt och tänkte på vad det skulle utplåna!

    All lycka till dig!
    Stor kram.

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 20:38h, 11 januari

      Attityd? Jag? Förstår INTE vad du menar… 😉

  • Annah
    Publicerad vid 20:03h, 11 januari

    Du är fantastisk! ❤️❤️❤️

  • Ewa Jonsson
    Publicerad vid 00:57h, 12 januari

    Lycka till Liselotte med din behandling och ge den där 👿-n mer än han tål, så han fattar att han aldrig någonsin är välkommen…. EVER!!! Sänder massor av kramar och goda energier till dig 💞❤️🤗

  • Eva
    Publicerad vid 06:29h, 12 januari

    Glöm inte att blogga! Vi är några stycken här ute som troligen kommer att göra samma behandlingsresa inom en inte alltför avlägsen framtid. Vi behöver din blogg både nu och sen. May the forces be with you. Luv

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 17:09h, 16 januari

      Så klart jag kommer att blogga! Jag ska lära dig aaaaaaaallt jag kan… 😉

  • Susan Billmark
    Publicerad vid 08:06h, 12 januari

    Vi känner inte varann men du är helt fantastisk! ❤ Vi är så många som har så mycket att lära av dig! ❤ Din livsgnista och inställning är ett föredöme! ❤ BORT – förbannade cancer – BORT!
    ❤ Tänker på dig! ❤

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 17:08h, 16 januari

      TACK, Susan! Vad fint skrivet av dig! <3

  • Elisabet
    Publicerad vid 18:38h, 12 januari

    åja,,,precis så reagerade jag också första gången, allergiskt alltså – det blev ett himla pådrag när jag inte kunde få luft…tufft! Men det borde inte komma fler gånger, sa dom…
    Har alltså dina follikulära lymfocyter muterat till aggressiva nu när det går undan så här? Isåfall är det ju positivt för de är mer mottagliga för behandling än de långsamma envisa follikelcellerna. Han är lömsk Herr C!
    Ska finnas med dej i tankarna när du kopplar in giftet. Sköt om dej! Kram

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 17:07h, 16 januari

      Nej, det har dom inte men det är ju så att när cellerna delat sig tillräckligt mycket så blir det explosionsartat till slut och då kan det gå fort. Snyggen har förklarat för mig att det där med att mutera till den aggressivare formen tar INTE bort det follikulära lymfomet man har i botten. Ja, det nya kan botas men det gamla finns kvar… Ja, det är en lömsk liten jäkel det där…
      Kram på dig!

  • Elisabet
    Publicerad vid 20:11h, 16 januari

    Ja så fungerar det, när du säger det: 1 cell blir 2 celler, som blir 4, 8, 16, 32, 64, 128, 256, 512, 1024, 2048, 4096, 8192, 16 384, 32 768, 65 536, 131 072… alltså…om varje cell delar sej en gång per halvår och det går 8 år så har man plötsligt över 100 000 jävla cancerceller helt plötsligt, inte konstigt om det börjar märkas i kroppen 🙁 Det som hände mej var ju en mutation, men kvar blev en lite mer porös och hälften mindre tumör, de follikulära cellerna hade inte alla muterat så de ursprungliga hänger med. Skulle vara FÖR bra om man kunde få bort allt och de inte skulle finnas kvar nånstans i kroppen på nåt sätt. Han är klok doktor Snygg, och duktig på att förklara! Snart är det 1 år sen min diagnos och jag hoppas mina celldelningar bromsas effektivt med den antikroppsbehandling jag får varannan månad.