Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Strålning på gång!
15460
post-template-default,single,single-post,postid-15460,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Strålning på gång!

12 Sep Strålning på gång!

HALLOOOOOOOOOOOOOOO!!!

Välkommen tillbaka! Vad säger ni – ska vi ta och blåsa lite liv i den här gamla bloggen igen???

(Det är nu ni ska ropa: JAAAAAAA, det gör vi! 🙂 )

 

Jag har saknat er, det erkänner jag villigt. Men ni vet hur det är, i bland behöver man en paus från saker och ting för att riktigt kunna känna saknaden. Så att inte allt bara går på rutin, liksom.Och nu har det sugit riktigt rejält i bloggtarmen ett tag.

Så – har du hängt här med mig tidigare –VÄLKOMMEN TILLBAKA!

Är du ny och nyfiken på vad jag babblar om här – VÄLKOMMEN DU OCKSÅ!

 

Anledningen att jag kände extra för att skriva just i dag är att jag hade en date med en viss Dr Snygg i eftermiddags. Ni känner ju till mina tumörer på halsen/käken och tyvärr har åtminstone två av dem vuxit till sig en hel del.

Jag mår inte dåligt alls, tvärtom. Jag mår alldeles prima.

Men de är störande. De sträcker, ömmar och är liksom i vägen. Och så har det inte varit innan.

På senaste tiden har jag även märkt att de påverkar rösten. Min sångröst. Jag har svårt att ta höga toner – det är som om det sitter ett ”lock” i halsen. Ett tumörlock, liksom.

Och tumörlock vill vi inte ha, eller hur?

 

Ni vet ju att jag jobbat för att hitta alternativa vägar för att hålla min cancer stången. Jag har bla lagt om min kost rejält. I dag är det mängder av råa grönsaker, inget kött och jag försöker att utesluta socker. Försöker utesluta socker. Fy fasiken vad svårt det är hörrni!

Trots att jag vet att Herr Cancer ääääälskar socker så är det otroligt svårt att helt lägga ned det. Trots att jag vet att det gör mig sjuk så åker det ner både godis och bakverk emellanåt.

Visst är det stört? Man tycker att med min kunskap borde det vara ett enkelt val att avstå.

Men det finns ju, som bekant, socker i nästan allt. Och har man, som jag, haft ett mer eller mindre beroende av socker hela livet så är det förbaskat svårt. I perioder går det som en dans. Inga problem.

Men rätt som det är så trillar man dit. På en kladdkaka. Lite smågodis framför tv:n. Och i dag känner jag sååååå väl i kroppen när den fått för mycket sött. Inte bara genom att tumörerna svullnar. Jag blir dessutom stelare i lederna, tröttare och mår allmänt sämre.

Jo då – jag känner min kropp vid det här laget. Den vill inte ha sött. Och ändå… Suck.

 

Hur som haver – ingen vet var jag hade varit idag om jag inte ändrat min kosthållning. Jag tror att jag bromsat Herr Cancers framfart men nu har jag alltså kommit till ett läge där tumörerna påverkar mig i vardagen.

Och då har jag tagit ett beslut. Jag kommer att få strålning på de två stora tumörerna, de som bråkar.

Det är bara två omgångar med strålning och en ytterst svag dos eftersom lymfomet svarar mycket bra på den här typen av behandling. Har för mig att Dr Snygg pratade om att det är ca en tiondel av styrkan på annan strålningsbehandling, som vid exempelvis bröstcancer.

Så jag kommer inte att få strålningsskador och förmodligen inga biverkningar alls.

Inom en månad ska det vara gjort och det känns bra. Mycket bra.

Ja, till och med så bra att jag är så här glad:

 

tumorglad

 

Jag har inte behövt någon behandling på snart fem år så jag är så otroligt tacksam. Tacksam över att det bara är två små doser som krävs och att jag inte behöver cellgifter. Sen tänker jag ta en cancerpaus igen.

Oooooh, vad gutt det blir. 🙂

 

Kul att vara tillbaka här!

Kul att DU är tillbaka här!

 

Och du –

Puss i naveln! 😉

 

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
4 Kommentarer
  • Eva
    Publicerad vid 06:06h, 13 september

    Mera blogg, kul att du kör igen! Strålningen var verkligen ingenting, bara så du vet. Hur går det med de invärtes? Fortfarande ingen röntgen,eller? Själv blir jag genomlyst sista september, känner nåt bakom ena örat – och vips blev jag kallad till röntgen.
    Fortsätt blogga!
    Luv, Eva

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 18:17h, 13 september

      Skulle jag skickats på röntgen för varje ny knöl hade jag nog fått cancer vid det här laget… 😉
      Har fått flera nya senaste året men de är så små än. Bland annat nån bakom nyckelbenet som Dr Snygg hittade. Men röntgar gör vi inte i nuläget.
      Hur känner du inför att du känt en ny? Orolig?

      Kram på dig!

  • Zara Joyvoice 😉
    Publicerad vid 08:09h, 13 september

    Du är en helt fantastisk kvinna ❤️

  • Eva
    Publicerad vid 06:29h, 14 september

    Jag vill också ha Dr Snygg!
    Det är för mycket röntgen här – verkar som det finns olika skolor bland läkarna.
    Men egentligen känner jag mig rätt cool.. Inte alls så totalt under isen som när jag fick diagnosen för snart sex år sedan. Mår bra.
    Har dessutom just läst Annika Lantz bok ”Vad ska en flicka göra” om när hon fick livmoderhalscancer. Legat och skrattat högt så maken undrat vad jag läser om.
    -Cancer såklart….
    Påminner om din blogg och vilken total lycka det var när jag hittade den på nätet sedan jag fått den fetsmäll ett lymfombesked är.
    Det är helt underbart med folk som kan skriva om nåt så vidrigt med sån humor och energi.

    Keep on blogging!

    Luv