Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Tillbaka efter tre skitdagar
15776
post-template-default,single,single-post,postid-15776,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Tillbaka efter tre skitdagar

27 Jan Tillbaka efter tre skitdagar

Hej på er, alla!

 

Alltså, fy fäääääsen. Jag trodde att den här gången skulle biverkningarna av cellgifterna inte vara så stora. Hade ju fått höra att det var en mycket snällare variant så jag väntade mig inte att de skulle påverka så mycket.

Jo tjena Allan mittbena, säger jag…

Sedan i onsdags kväll har jag varit som en klubbad säl. Jag har sovit, sovit, sovit och sovit. Och detta ackompanjerad av ett ständigt lätt illamående samtidigt som jag varit vrålhungrig. (Det är kortisonet som ökar hungern.) Så jag har sovit, ätit, käkat citron (mot illamåendet, då tabletterna inte hjälpt fullt ut) och så har jag sovit igen.

 

 

Gosat med soffkuddarna 18, 19 timmar per dygn…

 

Jag vet inte om det är vanligt att bli så utslagen men jag funkar alltid så när jag inte mår bra. Jag sover och sover. Det är likadant om något är mentalt jobbigt. Jag somnar då också.

 

I går morse var jag i alla fall tvungen att ta mig till vårdcentralen för att lämna prover. De vill att jag gör det varje vecka den här första omgången. Och jag var nog ursnygg då jag slängde på jackan över nattlinne, fultights och ett hår som närmast liknar de där tussarna man kan hitta under soffan. Men jag orkade verkligen inte ens fixa till mig så jag såg anständig ut.

I dag känns det i alla fall som att det har vänt. Fortfarande helt slut och mosig i hela huvudet men jag sitter upprätt. Utanför skiner en helt fantastisk sol men jag pratade lite med den och den lovade att skina i veckan också. Då ska jag gå ut och bara sitta med näsan i luften. Då ska jag hämta hem lite nytt liv och ny energi.

Men den här omgången sög verkligen mycket mer än jag hade väntat mig.

Förbannade skitcancer. Förbannade, förbannade skitcancer.

Det är dock något positivt som har hänt och det är att vätskan börjar lämna kroppen. Jag har sprungit på toaletten i ett kör de här dagarna och nätterna och är inte alls lika uppsvullen längre vilket är otroligt skönt. Magen börjar likna den bulliga, oformliga degklump jag är van vid och för en gångs skull är jag nöjd med det… 😉

Nu hoppas vi på att veckorna fram till nästa behandling är snälla. Kan vi säga så?

 

Puss på magen ♥

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
4 Kommentarer
  • Christina Wendel
    Publicerad vid 16:11h, 27 januari

    Jaaaa, det säger vi absolut! Snälla, snälla veckor! Att du slipper trötthet och illamående, att det värsta är över och att solen strålar lika klart som den gjort i dag.
    Tänker på dig ofta och mycket. 💕
    I morgon em är vi flera som tänker. Och väntar! 🎶 Fram tills vi ses rockar vi för dig också. Stor kram!
    Christina 💞

  • Monica Svallhed
    Publicerad vid 17:50h, 27 januari

    ❤️💪🏻😘❤️

  • Elisabet
    Publicerad vid 19:28h, 27 januari

    Skönt att höra av dej! Gissade att du sovit dej genom de värsta dagarna, så brukar jag också…och va bra att vätskan hittar ut ur kroppen din nu 🙂 Detta kommer att bli bra ska du se!

  • Eva S H Darrell
    Publicerad vid 20:47h, 27 januari

    Ja, bara snälla dagar till dig! Och sova är bra, men du är gjord till att blomma och vara vaken! Iaf mer än bara några timmar! Hoppas solen ger dig mer energi och all vätska som lämnar din kropp, tar med sig det som inte ska finnas där!
    Tänker på dig och önskar att dina dagar vänder till bättre och bättre! Massor med kärlek och kramar till dig!