Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Torpet fick mig att gråta
15148
post-template-default,single,single-post,postid-15148,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Torpet fick mig att gråta

20 Apr Torpet fick mig att gråta

I bland blir allt bara så… rätt. Så mitt i prick. Så rakt in i hjärtat.

Helgen tillbringade Tony och jag i torpet. I vårt torp.

Vi bodde in oss lite – smakade, kände, doftade, sög in det som nu var vårt och som vi hoppas ska bli vårt alldeles egna smultronställe.

 

Jag åkte dit redan i fredags eftermiddag, när jag hade hämtat nycklarna och betalat slutsumman hos mäklaren i Borgholm.

Jag åkte dit ensam, parkerade intill syrénhäcken och smög in på den lilla tomten där de små röda husen ligger inbäddade – boningshuset, gäststugan, den lilla bastun, verkstaden och det öppna förrådet.

Jag sög in gårdspumpen, flaggstången, satte ned min kruka med lavendel på trappan, trevade med nyckeln i låset till den blå dörren så den gled upp – och så började jag gråta. Underbar, överväldigande, befriande och alldeles ljuvlig gråt.

Jag har bott i flera hus, jag har köpt flera hus, men aldrig har jag haft den känslan som jag hade när jag nu klev in i det som är vårt torp. Det var som att kliva in i mig själv. Det som är jag – på riktigt. Bättre än så kan jag inte beskriva det.

 

Torpet 1

 

Torpet entré

Inga bilder kan göra det rättvisa, eftersom bilder inte kan visa doften, historiken i väggarna, känslan av att helt enkelt kunna andas. Tystnaden som omger torpet och den fullständiga harmoni som råder där.

Det är så rätt. Så helt, helt igenom rätt. 

Lite senare hämtade jag Tony och när vi på kvällen eldade i kökets vedspis, och när vi på lördagen började leta igenom loft, uthus och vindar (säljaren lämnade allt kvar) så hade jag hela tiden den där härliga känslan man kunde ha som barn och man var och hälsade på någon vän eller släkting på deras sommarställe. Där det var spännande, gammalt och fanns skatter i varje vrå. Där allt bara var ren, skär lycka och barnslig förtjusning. Ni vet säkert vad jag menar…

Och vi slet upp gamla korkmattor och hittade världens finaste trägolv, vi fyndade gamla fina plåtburkar, emaljgrytor, vackra trädgårdsmöbler och slagbord. Vi drack kaffe ute i bersån och vi hissade vimpeln i flaggstången.

I bland blir allt bara så rätt. När man gör det med hjärtat. Väljer bara med hjärtat.

 

Vi ska dit i helgen igen – förstås.

Men det är väldigt, väldigt osäkert om jag kan vänta ända tills dess…

Mitt torp…

 

Puss på hjärtat!

 

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
1Kommentar
  • Veronica
    Publicerad vid 08:19h, 10 maj

    Så härligt det verkar! Harmoni – ett vacker ord. Det är det ordet jag kommer att tänka på när jag läser ditt inlägg