Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Två ynka dagar kvar!
15682
post-template-default,single,single-post,postid-15682,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Två ynka dagar kvar!

11 Apr Två ynka dagar kvar!

Det är nära nu. Ooooooo, så nära!

På torsdag eftermiddag drar vi upp till Stockholm och på fredag morgon går flyget mot Miami.

Där kommer vi att vara i fyra nätter för att sedan åka vidare till Barbados. Och därefter blir det Trinidad och båt över till Tobago i nästan en vecka innan vi återvänder till Miami och hem.

Två och en halv vecka kommer vi att vara borta och det ska bli sååååå gött! Det blir vårt första besök i Karibien, vi har ju mest utforskat Asien tidigare, så det här ska bli riktigt spännande.

Just den här resan har vi planerat för i flera år. Tony och jag fyller båda 50  i år samt att det är 20 år sedan vi träffades, den där gången på nätet.

Först var tanken att vi skulle åka själva men när vi väl satte oss och planerade så insåg vi att vi ändå vill ha våra grabbar med oss. Vi har så himla mysigt tillsammans på våra resor och det kanske inte blir så många fler tillfällen. Charlie fyllde 19 i söndags och Alex är 15. Så vi vill passa på att njuta av dom, helt enkelt. 😀

I natt sov jag i torpet. Ett dygn där uppe gör under för en stressad Liselotte. Och det är så livsbejakande att se hur allt nu börjar gro igen.

Vi missar lite av allt detta härliga nu när vi åker. Men när barnen ska med var vi tvungna att åka nu, runt påsklovet.

Så vi får väl nöja oss med det här. Suck. 😉

Så nu packar hon, den gamla Liselottan! Och det var faktiskt länge sedan jag såg så mycket fram emot en resa som denna. Två och en halv vecka här hemma säger ju bara swish men när man är i väg så där – och dessutom på tre olika ställen – känns det som att man är borta två månader. Underbart.

Nu ska jag bara hinna med en härlig körkväll i morgon, sedan bär det av.

Tjohooooo!

Nä – dubbeltjohooooooo!

Puss på bleka vintermagen! ♥

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
2 Kommentarer
  • Eva
    Publicerad vid 05:23h, 12 april

    Avundsjuk man blir!

  • Hans Lindberg
    Publicerad vid 12:22h, 12 april

    Hej!

    Lycka till i Karibien. Det blir säkert trevligt, varmt och härligt.

    För egen del flyger jag till Finland i morgon. För 14 dagar sedan åkte vi Glacier Express (tåg) i Schweiz och några dagar senare bilade vi runt två Norditalienska sjöar. Under samma resa var det från -3 till + 20. Om en månad är vi i Japan. De senaste åren har både jag och min fru drabbats av olika obotliga sjukdomar som begränsat vårt resande, Min fru har fått ledgångsreumatism och jag har Follikulärt lymfom.. Nu har vi båda fått effektiva bromsmediciner så vi kan ta igen de förlorade åren och resa igen.

    I januari år 2014 hade jag just fyllt 70 år. Jag var på vårdcentralen för en helt annan åkomma när jag frågade om min lilla ”fettknöl” på halsen. Min läkare ville ta prov för att utesluta ”ett snällt lymfom”. Nästa läkare som undersökte mig sa:. ”Vid knölar på halsen skall vi alltid misstänka lymfom men ibland kan detta vara en av de allra lindrigaste cancersjukdomar som finns.”. Jag läste på en massa om lymfom så jag var därför mentalt förberedd på att det istället skulle vara den vanligaste varianten som är snabbväxande. med sämre prognos..Så när jag efter bara fem veckor fick min diagnos så var jag bara tacksam över att haft turen att få den allra ”snällaste varianten”. .

    Min hematolog är mycket saklig vilket jag uppskattar. Vi har en bra dialog. Denna cancersjukdom förklaras med ”otur” och vi kan inget göra för att förhindra transformation eller återfall. Det är bara att finna sig i situationen och hoppas på det bästa. Men ni som nu har haft sjukdomen i många år utan allvarliga återfall löper ännu mindre risk än jag att den skall transformera.

    För min del så är det nu över 3 år sedan jag vick min diagnos och 2½ år sedan jag avslutade min enda behandling med åtta omgångar MabThera. Jag slapp cellgifter så jag hade inga som helst biverkningar. Men jag blev inte helt besvärsfri eftersom tumörbördan bara minskade med omkring 60%. Jag har kvarstående svullnader som min läkare inte sett hos någon annan patient. Men nu har jag vant mig även med detta ”udda” besvär.

    I november sa min läkare att det finns patienter där det har dröjt 10 år innan första återfallet efter ”min behandlingsmetod”. Han sa också att medianöverlevnaden är 15 år för patienter med vår sjukdom. Detta sade han innan en ny studie presenterats (5 dec 2016) som visar på ännu mycket bättre prognos med ett nytt läkemedel: ”Gazyvaro”. Så jag tar livet som det kommer och är sällan nedstämd på grund av min sjukdom.

    Så ni som läser detta ska veta att även män kan drabbas av sjukdomen. Prognosen är god för att många av oss skall kunna få ett mycket långt och tämligen normalt liv. Men jag vill verkligen beklaga dem som haft oturen att drabbas svårt,.

    Glad Påsk önskar Hans