Logga in

Register| Forgot Password?

Liselotte Erndin | Indien blir en kärleksresa
15340
post-template-default,single,single-post,postid-15340,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-6.1,wpb-js-composer js-comp-ver-4.3.5,vc_responsive

Indien blir en kärleksresa

07 Jan Indien blir en kärleksresa

Hej på er, vackra människor!

Jag är inne i en fas då jag inte riktigt vet vad jag ska göra av den här bloggen, vilken inriktning jag vill att den ska ha. Därav min tystnad.

Och just det är ganska talande för hur hela mitt liv ser ut nu. Jag vet inte riktigt vart jag ska. Så har det varit ett tag och jag kan inte pusha på – allt måste få ta sin tid. Jag är i en resa såväl fysiskt som mentalt och för mig som byggt upp ett stort, stort kontrollbehov genom åren är detta ibland skrämmande.

Jag har till och med haft stora tveksamheter runt min kommande resa till Indien. Bör jag åka? Vill jag åka? Varför åker jag?

Men nu har jag bestämt mig. Efter ett fint samtal med en vän i går tog jag beslutet – jag åker. För jag vet vad nu Varför – Jag behöver en kärleksresa – med mig själv.

Precis så. En resa för att lappa ihop mitt förhållande med mig själv. Hitta gnistan och kärleken till mig själv igen. Den där villkorslösa, gränslösa kärleken, ni vet. Den som är tillåtande och inte dömande. Vi talar ju ofta i dessa termer gentemot andra människor men allt för ofta glömmer vi att detta först och främst måste gälla oss själva.

Och det har varit lite vajsing här alldeles för länge. Tvivel på om jag är så kär i mig själv längre. Tvivel på om jag duger.

Att man behöver älska sig själv må vara en sliten klyscha – men den är förutsättningen för all kärlek.

Och jag behöver vårda den ordentligt nu. För är jag i bland dömande mot andra människor, så är det ingenting mot vad jag är mot mig själv. Kraven är emellanåt stenhårda – och de måste jag släppa.

Jag har under året fått riktigt djupa insikter om varför jag är sådan. Men när jag nu fått den förklaringen så är det dags att släppa och börja tro på att jag som alla andra är fantastisk. Punkt.

 

Så – på tisdag lyfter flyget mot New Delhi!

På tisdag sitter jag på det flyget! Iförd stödstrumpor och med tre veckors helt oskrivna blad framför mig!

Jag har bokat tre hotellnätter i Delhi samt transfer från flygplatsen – men that´s it! Jag har ingen jäkla aaaaning om vart jag kommer att hamna därefter. Jag kommer att hamna i en av världens mest kaosartade städer och den enda jag kan förlita mig på är – mig själv.

Men eftersom detta är en kärleksresa till mig själv ska jag lyssna. Vad vill jag? Vad behöver jag?

Det blir inga måsten, borden eller kompromissanden. Detta är min gåva till mig. För att jag är värd att vara fokus för min egen kärlek.

 

– vill jag ligga vid en pool i tre veckor – då gör jag det.

Vill jag åka hem efter tolv dagar – då får det bli så.

Eller vill jag köra en tågluff och utmana alla bekvämligheter – då är det tågluff det blir.

 

Och då vill jag blogga. Då vill jag prata med er och dela med mig av allt det nya.

Och så ska jag spela DEN HÄR för mig själv. Gör gärna det du också. <3

 

Puss i ljumsken!

Äh, vad tusan – vi tar lite Slick i naveln också!

Liselotte Erndin
lerndin@gmail.com
5 Kommentarer
  • Ekenäsliv
    Publicerad vid 06:38h, 08 januari

    Du är så modig!! Jag tror många fler skulle behöva göra en sån resa, däribland definitivt jag själv.
    Är med vilsen i pannkakan o undrar vart jag ör på väg…
    Du kommer komma hem med så många nya insikter och ett annat perspektiv..
    All lycka på färden!
    Jag hänger med dig här.
    Kramar Anna

  • Nina
    Publicerad vid 08:56h, 08 januari

    Åhh jag hoppas att du får en toppenresa!! Ta väl hand om dig!!
    Kommer att följa dig på din resa här på bloggen:-)

    Kram!

  • Eva
    Publicerad vid 11:30h, 08 januari

    Äntligen är du i bloggtagen igen! Väntan har varit lång. Ska bli vansinnigt spännande att läsa om din resa i Indien. Modigt att dra ensam, modigt att dra utan ett spikat program. Att du gör det väcker skitjobbiga frågor hos alla oss som läser. Skulle jag också våga, eller?

    Keep us posted!
    /Eva

  • Maja
    Publicerad vid 14:08h, 10 januari

    Hej igen!
    Tror inte att vi ska upptäcka att vi är fantastiska, utan att det snarare handlar om att upptäcka att livet är fantastiskt, hur det än leker, och i allt främjar evolutionen. Tror att nyckeln till lyckan är att ge sig hän till livet (”to surrender”, som mästarna säger) genom att ge upp de inre motstånden – i varje ögonblick – mot ”det som är”. Då och bara då börjar allt att flyta och allt falla på plats …! Önskar lycka till på denna upptäcktsresa!
    Har aldrig varit i Indien men brukar resa helt utan program själv, och skulle jag ge mig av dit så skulle jag nog ämna mig mot Rishikesh (inte så långt ifrån New Delhi), den ”Heliga staden” vid Himalayas fot där mina medyogisar från alla länder lär mylla omkring med sina yogamattor på ryggen och där man billigt och bra bor på ashram och Gangesfloden är alldeles nyfödd och fräsch och man kan sitta på dessa stora stentrappor ner till vattnet med inhemska och tillresta i aftonsolen och meditera och/eller bara häpna … Lite inspiration kanske, ifall du behöver?
    Kram och god fortsättning på året och din resa!
    Maja

    • Liselotte Erndin
      Publicerad vid 14:35h, 11 januari

      Hej Maja!

      Jo då – jag känner väl till Rishikesh! Frågan är bara om jag vill ha lite värme så här i vintertid. Bygga upp solförrådet lite. Jag vill inte stressa runt så åker jag norrut får jag skippa södra delen. Det enda ställe jag egentligen tror mig veta att jag inte vill besöka är – Goa. Annars får livet visa mig när jag väl är på plats.
      Jag är heller ingen yogamänniska – så just den biten söker jag inte.
      Allt kommer falla på plats när jag väl är där. Det är det enda jag vet. Jag har ju rest en del innan och skillnaden med den här resan är att Universum får styra – och jag ska lyssna. Det är min utmaning i detta.

      Stor kram till dig!